På Greens tid i Skandia fanns det inga options- och bonusavtal. Man hade ett vinstandelningssystem som omfattade endast Skandia AB och som gav pengar om man hade varit mer framgångsrik än sina konkurrenter. Andelarna delades lika till alla, oavsett på vilken nivå man arbetade. Alltså ett system fjärran det groteska rofferi som utvecklats inom ledningen på senare år.

Optionsprogram

- Jag tror eländet började med de options- och bonusprogram som kom 1997-98, säger Green som dock inte är helt avvisande till sådana om villkoren är de rätta.

Det är, menar han, en sak om några få i ledningen belönas om de gör en insats utöver vad de väntas göra för sin lön och om ersättningen bara utgör en liten del av deras lön.

Borde ha reargerat

- Men i Skandias fall kopplades bonus till aktiekursen, och utan tak. Här borde styrelsen ha reagerat eftersom man visste att Skandias aktiekurs i stor utsträckning styrs av världens börskurser. Det var här någonstans förnuftet försvann och girigheten tog över, säger Green.

Bengt Green valdes 1987 in som en av två representanter för de anställda i Skandias styrelse, där han företrädde 900 säljare.

Tackade ja

Han var chef för Skandiakontoret i Sölvesborg och hade just deltagit i en utredning om att dela en division i två när Skandias Sverigechef ringde och erbjöd honom att bli chef för marknadsdivisionen.

- Det var en eftermiddag och jag hade tid att bestämma mig till morgonen därpå, minns han.

Han tackade ja och blev chef för en av fem divisioner, marknadsdivisionen. Någon lyxlägenhet var det inte tal om. Han veckopendlade till Sölvesborg och hade en liten övernattningslya i Stockholm.

- Efter fyra år ställde vi oss frågan, min fru och jag, om vi skulle fortsätta så här. Vi var i Stockholm och tittade på hus. Vi visste att vi skulle få ganska bra betalt för vårt i Falkvik, men också att ett motsvarande hus i Stockholm skulle kosta tre, fyra gånger mer.

Flyttade hem

Det var trots allt inte så lockande och dessutom var 1994 ett år då Norden-satsningen drevs mycket hårt och det var svårt att göra något utan att i alla lägen se det nordiska perspektivet.

Green valde att sluta och flytta hem till Sölvesborg.

- I dag tänker jag å ena sidan att det är skönt att ha lämnat Skandia, å andra sidan tänker jag mycket på alla medarbetarna som oförskyllt tvingas ta emot all kritik. Att oupphörligen få telefonsamtal där uppringaren frågar "Har jag kommit till Skandalia?" och liknande sliter i längden och förmodligen mår stora delar av personalen i dag väldigt dåligt.

Tror på framtiden

Trots det som hänt tror Green på Skandias framtid. På verkan av utredningar, på nya regler och på nytt folk. Inte minst förre riksbankschefen Urban Bäckström som vd i livbolaget.

- Jag tror att det kommer att rätta till sig, säger Bengt Green som inte delar den i media gängse uppfattningen att liv- och pensionsförsäkringsspararna drabbats.

- Pengarna för optioner och lägenhetsrenoveringar kom från moderbolaget Skandia AB så är det några som drabbats är det aktieägarna. Även försäljningen av kapitalförvaltningen till Den Norske Bank var troligen juridiskt helt riktig även om man ur moralisk synpunkt tycker att en del av vinsten borde ha gått till Skandia Liv.

Framgångsrik

Sedan 1995 är Green ordförande i Aktiespararnas avdelning i Sölvesborg-Bromölla, en av landets mest framgångsrika.

Hans råd i dag till småsparare med Skandia i portföljen är kort:

- Behåll!