Vinst i vården inte av ondo

Positionen för privat driven vård har flyttats framåt efter valet. Men fortfarande finns på många håll en aningslös brist på insikt om var vården skulle befinna sig idag utan de privata vårdgivarna. Och en närmast neurotisk inställning till både vinst och konkurrens som drivkraft, det vill säga de drivkrafter som i alla andra sammanhang anses normala och självklara.

Låt oss ta det där med vinst i vården.

I en granskning av privat drivna vårdcentraler i Dagens Nyheter nyligen blev rubriken "Skattemiljoner hamnar i läkarfickor".

Vi kan börja med att slå fast att privat vård generellt inte får mer betalt från skattemedel än offentliga vårdgivare. Till samma kostnad, och ibland lägre kostnad, lyckas privata vårdgivare generellt åstadkomma nöjdare patienter, bättre tillgänglighet, nöjdare personal och mer nytänkande i vården.

En rad undersökningar och utvärderingar visar detta.

Dessutom lyckas privat vård i normalfallet även skapa ekonomiska överskott. Allt detta säger en hel del om hur både privat vård respektive offentlig vård sköts.

En del av överskotten i ett vårdföretag investeras i utveckling av verksamheten. En annan del går normalt till ägarna, som har investerat egna pengar, tagit avsevärda risker och i regel även arbetat mycket hårt för patienterna och företaget.

Att beskriva detta som att privata vårdgivare stoppar skattepengar i egen ficka är en rejäl tankevurpa. Eller möjligen ett logiskt resonemang inom den marxistiska föreställningsvärlden.

Om man nu ändå köper en sådan beskrivning bör man naturligtvis också i konsekvensens namn säga exakt samma sak om allt som offentliga myndigheter och förvaltningar köper in från företag. Det vill säga allt som betalas med skattepengar och bidrar till överskott i företag. Exempelvis vägbyggen, medicin, it, telefoni, städning, medicinsk utrustning, tekniska tjänster och så vidare (listan kan göras hur lång som helst).

Vinst i vården är ett resultat av ett väl utfört arbete. Det är ett tecken på att verksamheten är välskött och stabil, att man hushållar med resurserna i stort och smått och att man har nöjda patienter.

Underskott uppstår sällan i vårdföretag därför att företagen har ett strikt ansvar för sin egen ekonomi och därför måste ha god kontroll på ekonomin. Offentliga vårdgivare däremot uppvisar ibland underskott, och här är detta inte en överlevnadsfråga på samma sätt.

Det påverkar förstås hur kostnadseffektiv vården blir. I ett system utan vårdföretag och med offentliga vårdmonopol blir vården dyrare och i vissa avseenden även sämre.

Till alla som principiellt är emot vinst i vården vill vi säga följande: Det är betydligt bättre att tillåta och bejaka vinster i välskötta vårdföretag, än att slarva bort samma skattepengar i mindre effektiva vårdmonopol.

Varför ställer vi då vinst emot vårdmonopol?

Jo, det är dags att bryta den ganska vanliga vanföreställningen att samhället kan åstadkomma en mångfald av driftsformer i vården, utan att de privata vårdgivarna ska kunna göra vinst.

Alla privata vårdgivare är företag och har ett visst vinstintresse.

Även ideella privata aktörer och kooperativa företag måste ge vinst för att kunna leva vidare och utvecklas. Det är alltså vinstdrivande vårdföretag som är motvikten till offentligt vårdmonopol. Det betyder att utan vinst som drivkraft skulle vi i praktiken snabbt vara tillbaka till offentligt vårdmonopol. De allra flesta vet att det är ett system som inte fungerar bra och som patienterna, vårdpersonalen, landstingen och skattebetalarna skulle förlora på.

En helt annan frågeställning är huruvida vårdföretag får för mycket betalt eller för bra avtalsvillkor. Detta är främst en fråga om hur professionella och duktiga de offentliga upphandlarna är på att köpa, skriva avtal och göra uppföljningar.

Det är alltså helt och hållet en praktisk fråga, inte ideologisk, och inom sjukvården ligger ansvaret för detta hos landstingen. Men återigen; vårdföretag får inte mer betalt än offentliga vårdgivare.

Vården är inte en bransch där företag skär guld med täljkniv. Det vanliga inom vården är vinstmarginaler på några få procent av omsättningen. På många håll råder stark prispress och konkurrens inom vården, just tack vare att det i dag finns fler privata vårdgivare (i flera regioner är dock denna mångfald fortfarande närmast obefintlig).

Konkurrensen gör att vinstmarginalerna inte skenar och reglerar alltså detta på ett naturligt sätt.

Det är dags att göra upp med de gamla vanföreställningarna om att vinst i vården är något ont. Vinstintresset driver i verkligheten fram avgörande förbättringar i vården. Det är också dags att förstå att alternativet faktiskt är en återgång till mer av offentliga vårdmonopol, med minskad valfrihet och försvagad ställning för patienterna. I stort sett ingen vill ha det så.

Ari Kirvesniemi

förbundsdirektör

Vårdföretagarna

Gösta Jedberger

ordförande

Vårdföretagarna