Tydliga mål visar väg till lärandet

Lisbeth Beselin uttrycker på BLTdebatt den 20 januari sin oro för att den fortbildning av lärare som äger rum i Ronneby kan leda fel.

Jag vill här visa att det av henne kritiserade bedömningsarbetet bara är en del i det utvecklingsarbete som vi inledde i kommunen 2005.

Ronneby har en dialog med myndigheten för skolutveckling, vilket innebär att myndigheten bland annat stöder oss ekonomiskt.

Kommunens skolledare och representanter för myndigheten kom i september 2005 tillsammans fram till följande mål för utvecklingsdialogen:

3 Meritvärdet i åk 9 ska öka.

3 Elevernas delaktighet och inflytande ska öka.

3 Jämställdheten i förskola och skola ska öka.

3 Bedömningar och betygssättning i kommunen ska vara likvärdig.

3 IUP:ska var digital med, för elever och föräldrar, tydliga mål.

3 Vi ska skapa strukturer för ett fortsatt utvecklingsarbete i ett 1-16 (20) årsperspektiv

Vad innebär då detta?

3 Högre meritvärde är självklart, eftersom det innebär att elevernas kunskaper förbättras. Betygen i dag är målrelaterade, vilket innebär att en elev med VG har djupare kunskaper än en med G.

Betygen ska sättas i förhållande till vars och ens visade kunskaper och förmågor.

För att utveckla elevernas lärande behöver vi naturligtvis skapa lust och intresse, men också se till att skolmiljön är trygg och ge eleverna utmaningar.

3 Ökat elevinflytande handlar främst om att eleven ska få inflytande över sitt lärande.

Då måste eleven få klart för sig vad som är målen för ett visst arbetsområde och hur hans/hennes kunskaper kommer att bedömas.

3 Ökad jämställdhet handlar framför allt om att barnen ska utvecklas utifrån sina förutsättningar och ha lika chanser utan att stoppas in i ett flick- eller pojkfack som begränsar dem.

Beselins kritik mot fokuseringen på bedömning kan bemötas med forskning som visar att de stora vinnarna när man tydliggör målen för undervisningen är lågpresterande pojkar från studieovana hem.

När målen blir tydliga, förstår de vitsen med lärandet. Men det finns också forskningsresultat som tyder på att pojkarna har förlorat på det sätt att arbeta som är vanligt i skolan i dag med mycket läsning och skrivning på egen hand. Där måste vi utveckla undervisningsformer så vi får pojkarna med oss utan att missgynna flickorna.

3 Likvärdig bedömning och betygssättning innebär att ett VG på Snäckebacksskolan ska vara likvärdigt med ett VG på Kallingeskolan och Hobyskolan. De kunskaper som ska bedömas är inte primärt faktakunskaper utan förmågor och kvaliteter som inte är enkelt mätbara.

Vi lärare måste därför diskutera vad vi ska bedöma och delge varandra exempel på elevarbeten för att se om vi bedömer lika samt sätta ord på skillnaderna i kvalitet mellan ett G och ett VG.

En bild från idrotten illustrerar skillnaden mellan mäta och bedöma. I längdhopp är det enkelt att mäta för att se vem som är bäst. I konståkning kan du däremot inte mäta. Där måste domarna bedöma vem som utför åkningen med högst kvalitet och svårighetsgrad.

De kunskaper eleverna enligt läroplanen ska nå är inte enkelt mätbara kunskaper utan förmågor som att reflektera, analysera, göra jämförelser och argumentera, vilka måste bedömas. Lärarens roll är både bedömarens och tränarens.

Tillsammans med eleven ska jag lägga upp ett träningsprogram som utvecklar elevens förmågor, men då måste jag först bedöma dem.

3 IUP: Varje elev på grundskolan ska ha en individuell utvecklingsplan (IUP).

Den ska upprättas på utvecklingssamtalet av lärare, elev och föräldrar tillsammans. Den ska vara framåtsyftande och peka ut några områden som eleven ska utvecklas mot.

Då måste målen vara tydliga och eleven måste få hjälp att se hur långt han kommit i förhållande till målen.

3 Strukturer i ett 1-16 (20) årsperspektiv: Vi har haft gemensam fortbildning för lärare från förskoleklassen till åk 9. Vi har haft och planerar möten spårvis, där lärare från F-6 träffar lärare på "sin" högstadieskola.

Ett möte mellan högstadiets och gymnasiets lärare ska äga rum senare i vår. Detta för att vi ska kunna bygga broar mellan de olika stadierna och se den röda tråden i allt lärande från de minsta barnen upp till gymnasieåldrarna.

I vårt arbete med kriterier har medvetandenivån om slutmålet för grundskolan höjts hos lärarna på de lägre stadierna.

De vet nu målen för år 9 och att de tidigt måste bedöma eleverna för att se till att de inte halkar efter. Det är ett mänskligt och ekonomiskt slöseri att så många elever måste gå det individuella programmet på gymnasiet för att de inte nått målen i grundskolan.

Kriteriearbetet har tagit sin utgångspunkt i strävansmålen som skall vara grunden för allt arbete i skolan från förskoleklassen till år 9.

Genom detta bör också många lärare ha kommit till den insikt som Beselin efterlyser, nämligen att undervisningen måste utformas så att den skapar lust, intresse och självförtroende hos eleven, något som betonas i strävansmålen.

Beselin menar, att vi har slösat med tid och resurser på vårt mål- och kriteriearbete, men genom att alla har arbetat med detta i ämnesgrupper bör de blivit medvetna om kunskapsmålen i läroplanen.

Beselin ställer också frågan: "Vad gör man på lärarhögskolan?"

Problemet är att en majoritet av oss lärare gick på lärarhögskolan när en annan läroplan och kunskapssyn gällde.

Den gällande läroplanen från 1994 (Lpo 94) kallas fortfarande av många lärare för den nya läroplanen, helt enkelt för att man ännu inte riktigt förstått den och därför inte arbetar efter den. Vem kallar en bil från 1994 för den nya bilen?

Lpo94 kom i en lågkonjunktur när skolan precis kommunaliserats. Neddragningarna i skolan ökade skolledares och lärares arbetsbörda och den viktiga tiden för gemensamma reflektioner och diskussioner fanns inte.

Nu har vi, genom Utvecklingsdialogen, äntligen fått möjlighet att ordentligt sätta oss in i vad Lpo 94 innebär.

Vi har börjat med bedömningsdiskussioner för att de är en förutsättning för likvärdig bedömning och betygssättning samt IUP. Men självklart ska inte utvecklingsarbetet stanna med det.

Arbetet fortsätter och tid kommer att avsättas för gemensamma diskussioner för hur vi på bästa sätt ska stimulera eleverna till ett ökat lärande så att de kan möta framtiden och vuxenlivet som goda medmänniskor, medarbetare och medborgare.

Ingrid Hansson

lärare och utvecklingsledare

för Dialogen i Ronneby