Tomt prat på 1:a maj

I morgon, den 1:a maj, är det dags igen. Socialdemokrater och vänsterpartister skall ut och demonstrera för solidaritet och rättvisa.

Eftersom det ena partiet är regeringsparti sedan mer än tio år tillbaka och det andra regeringsunderlag borde väl Sverige vara ett föregångsland i dessa avseenden. Men är det den verklighet vi svenskar upplever?

Skillnaderna kvarstår

Låt mig visa några exempel där solidariteten och rättvisan lyser med sin frånvaro.

Båda partierna har paroller inför första maj på temat rättvisa löner. Är det kvinnolönerna i offentlig sektor man tänker på?

Nej, knappast.

Dessa nästan 20-procentiga löneskillnader mellan kvinnor och män kvarstår.

Kanske något vänsterpartiets distriktsordförande, Jennie Johannesson, borde tänka på när hon talar i Olofström i morgon.

Har långt kvar

Även socialdemokraternas distriktsordförande, Mats Johansson, skall tala i Olofström i morgon. Mats som också är utsedd av Region Blekinges till rapportör i sysselsättningsfrågor.

Med tanke på dagens arbetslöshetssiffror kunde man tro att solidaritet och rättvisa betyder löften om en politik för fler jobb. Men icke så.

Blekinges 21373 personer som står utanför arbetsmarknaden i åldern 16-24 får räkna med fortsatt passivitet.

Om politik för fler jobb har han ingenting att säga. Inte till den ungdom som vill in på arbetsmarknaden efter skolan. Inte heller till den välutbildade akademikern som arbetsförmedlingen inte har något program för.

Enligt en undersökning som presenterades i tv på onsdagen har hela 53 procent av de arbetssökande i länet inte sökt ett enda jobb den senaste månaden. Vems fel är det?

Om det inte finns några jobb att söka är det inte någon överraskning.

Barn som slutat leva

Andra som knappast har något positivt budskap att vänta från s-regeringen första maj är de flyktingfamiljer vars barn har slutat leva.

Barn som inte längre orkar bära på upplevelserna av krig, våld och övergrepp.

Barn som inte ges förutsättningar att känna den livsglädje som är naturlig för andra barn.

Barnen har ingen skuld i alla hemskheter de tvingats bevittna.

Har annan uppfattning

Säkert kommer migrationsminister Barbro Holmberg att tala någonstans i Sverige om solidaritet och rättvisa den 1 maj. Men med de svårt sjuka barnen finns fortfarande ingen solidaritet från regeringen.

Jag har pekat på tre områden där solidaritet och rättvisa saknas.

Löneskillnaderna mellan kvinnor och män främst i den offentliga sektorn, bristen på jobb till hundratusentals arbetslösa och behandlingen av de svårt sjuka flyktingbarnen.

Samtliga tre områden borde vara huvudnummer första maj. Men socialdemokrater och vänsterpartister har uppenbarligen en annan uppfattning.

En gång i tiden innehöll första maj-talen budskap om en bättre framtid. I dag är det bara tomt prat.

Emanuel Norén

folkpartiet liberalerna

Olofström