Risk att den verkliga historien försvinner i glömskans dimmor
Svar till Karl Bergman ("Aningslös historieskildring, SVT", BLT den 3 januari).
Varje folkgrupp eller minoritet har sina egna kulturarv och historia.
Historia som man inte kan ändra eller förneka.
Därför är Bergmans förslag, att man ska konstruera eller hitta på och skapa ett nytt gemensamt förflutet för olika folkgrupper i Sverige, ganska absurt enligt min mening.
Samtidigt menar han att SVT:s "omedvetna" historiebruk angående snapphaneserien legitimerar det mörka nynationalistiska tänkandet; "vi svenskar och de andra".
I själva verket går nationalistiska tänkande ofta ut för att försöka homogenisera den egna nationalstaten med sina invånare och dess historia. Minoriteters historia och existens förnekas eller suddas bort som om den aldrig hade ägt rum, eller åtminstone inte haft någon betydelse i det egna landets kulturell utveckling.
Den subjektiva eller konstruerande historiesynen används ofta av nationalister som ett verktyg för att stärka grupptillhörigheten och nationalkänslan. Händelser, upplevelser och skrifter tolkas genom känslopåverkade glasögon.
Och då, som jag ser det, finns risken att den verkliga historien med sina objektiva källor försvinner i glömskans dimma för alltid.
Ilpo Okkola
etnolog, Sölvesborg