Otillgänglighetens apartheid

Det har gått tio år sedan dåvarande socialministern Lars Engqvist i den nationella planen för handikappolitiken ”Från patient till medborgare” beskrev ett land där alla har rätt att vara medborgare.

Nyheter • Publicerad 3 september 2010

Ett samhälle där man har rätt att vara delaktig oavsett om man har nedsatt rörelseförmåga eller andra funktionsnedsättningar. Ett land där man får komma in genom samma dörr som alla andra och inte vara hänvisad till ingången genom lagret.

År 2010 är Sverige fortfarande i stor utsträckning lika stängt och diskriminerande otillgängligt som då, år 2000 när en enig riksdag antog planen. En del har gjorts, men i det stora hela är bilden densamma.

Vi med nedsatt rörelseförmåga utestängs från daghem, skolor, bostadsområden, arbetsplatser, restauranger, biografer, idrottsanläggningar, bussar, tåg, tunnelbanor, färjor och butiker. En femtedel av befolkningen har en funktionsnedsättning och berörs direkt av diskrimineringen. Hälften av oss upplever diskrimineringen dagligen, enligt Statistiska Centralbyrån. Men det stannar inte där. Otillgängligheten berör barn, makar, pojk- och flickvänner, föräldrar, vänner, arbetskamrater, klasskompisar – kort sagt: samhället i stort.

Otillgänglighetens apartheid är stark rubrik men beskriver situationen som vi känner den. Vi är i dag andra klassens medborgare. Det accepterar vi inte längre. Vi kräver att få komma in, fram och runt som alla andra. Det handlar inte om extra favörer. Det handlar om att inte utestängas och diskrimineras.

Tycker samhället att det är okej att vi utsätts för diskriminerande otillgänglighet? Nej. Ingen som får frågan tycker det. Det råder politisk enighet över blockgränserna. Men välvilja räcker inte för att öppna landet.

Inför den nya diskriminerings-lagen, som trädde i kraft i januari 2009, lyftes i sista stund otillgänglighet som diskrimineringsgrund – som enda del – ur lagförslaget med hänvisning till att frågan inte var tillräckligt utredd.

Nu är den det. Men! Först ska det göras en ytterligare utredning om vilka kostnader det kan leda till för privata och offent- liga aktörer.

I vår värld sätts alltid ett pris på det som är en mänsklig rättighet.

Samtidigt blundar man för de positiva ekonomiska konsekvenser som ökad tillgänglighet innebär: Personer med funktionsnedsättning handlar enligt Konsumentverket och Svensk Handel för 90 miljarder varje år. Lägger man till anhöriga och bekanta stiger summan till 140 miljarder.

Efter 20 års utredningar finns inte längre några ursäkter för att förhala beslutet om en lag som benämner otillgänglig- heten vid dess rätta namn: diskriminering!

Jan Gustafsson

ordförande DHR

Blekinge läns distrikt

Så här jobbar Blekinge Läns Tidning med journalistik. Uppgifter som publiceras ska vara korrekta och relevanta. Vi strävar efter förstahandskällor och att vara på plats där det händer. Trovärdighet och opartiskhet är centrala värden för vår nyhetsjournalistik.