Alla är överens om att arvsskatten mellan makar och sambor ska slopas.

Det är orimligt att göra förlusten av en make eller maka till en skattepliktig vinst.

Ändå väljer regeringen att skjuta på ikraftträdandet ytterligare några månader till den 1 januari 2004.

Alla kan säkert förstå vilken oro det skapar för gamla och sjuka. Vart har mänskligheten i politiken tagit vägen?

Glömdes bort

När frysningen av taxeringsvärdena slopades sänktes procentsatsen för fastighetsskatten för att motverka effekterna av taxe-ringsvärdehöjningarna.

Dessutom höjdes fribeloppen i förmögenhetsbeskattningen.

Men konsekvenserna på arvsskatten glömdes bort. Och eftersom arvsskatten är starkt progressiv har konsekvenserna blivit stora.

Tvungna att sälja

Många gamla har tvingats betala hundratusentals kronor för att kunna behålla sina egna hem.

Om de inte har haft andra tillgångar har de varit tvungna att sälja huset för att kunna betala arvsskatten.

Det är ofta svårt att fastställa datum för en förändring så att ingen känner sig orättvist behandlad, men i detta fall är det möjligt.

Det naturliga är att låta de nya reglerna gälla retroaktivt från den 1 januari 2002 eftersom det var då effekten av den slopade frysningen av taxeringsvärdena slog igenom på arvsskatten.

Politisk vilja

Det är fullt möjligt att besluta om retroaktivt slopad skatt, men det krävs politisk vilja.

I svensk skattelagstiftning går det redan att ändra tidigare fattade beslut om det i efterhand dyker upp nya förutsättningar. Det kan handla om ett tidigare okänt testamente eller en okänd skuld.

Bara ett kort uppskov

För några dagar sedan kom också regeringens proposition om en dämpningsregel för fastighetsskatten.

Förslaget går ut på att taxe-ringsvärdehöjningen mellan 2002 och 2003 endast slår igenom med en tredjedel 2003 för att sedan trappas upp och slå igenom fullt ut år 2005.

Finansministern säger i en kommentar att förslaget i första hand syftar till att skydda människor med låga inkomster från ett oproportionerligt stort skatteuttag. Men dämpningsregeln är inte något skydd utan bara ett kort uppskov.

Vad regeringen föreslår är i praktiken en upptrappningsregel. Det oproportionellt höga skatteuttaget är i de allra flesta fall inte en följd av det senaste årets höjning utan av effekten av att frysningen släpptes år 2001.

Vad som krävs är en omedelbar dämpning av skatteuttaget i de värst drabbade områdena.

Behovet av begränsningar och dämpningar av fastighetsskatten visar med önskvärd tydlighet att skatten är felaktig från början.

Vi väntar nu på att Egendomsskattekommittén skall lägga förslag som befriar oss från absurditeterna i vårt skattesystem. Kommittén har aviserat att den behöver mer tid, men det brådskar.

Medan gräset växer dör kon.

Elisabeth Österman

Villaägarnas riksförbund