Svar på öppet brev från varvsanställda LO-medlemmar i Karlskrona (BLT 30 mars).

Låt mig gå rakt på sak!

De skandaler som sköljt över arbetarrörelsen under det senaste året är ingen tillfällighet.

Minns löpsedlarna från tiden efter valet 2002 då frispråkiga medlemmar, främst kvinnor, åkte ut ur sina socialdemokratiska arbetarekommuner i bland annat Göteborg, Gävle, Boden och Jokkmokk.

Minns striden i Stockholms arbetarekommun vid samma tid då fackliga s-föreningar fifflade med påhittade medlemsmöten och fejkade ombudslistor.

En sluten krets

Det nu avslöjade fusket med medlemsregister och därmed skattemedel i SSU i bland annat Kalmardistriktet är inte heller det en tillfällighet, ty vid samma tid som det stora bråket i Stockholm ägde rum, visade det sig att SSU även denna gång hade mörkat sina medlemssiffror.

Minns också den flodvåg av skandaler som vällde över landet från mitten av 1990-talet och några år framåt och som toppades av Motala arbetarekommuns stadiga grabbgäng.

Mönstret var entydigt; en sluten krets, eller kalla den lika gärna för bunker, av främst män styrde och ställde i sina arbetarekommuner som de ville.

I kretsens mitt satt alltid en röd patriark på sin tron och gud nåde den som sade honom emot.

Allt går igen

Minns också 1970-talets massiva kritik mot pampväldet och som bidrog stark till regimskiftet 1976. Allt går igen, särskilt som arbetarrörelsens ledningar inget har förstått eller lärt.

Särskilt som den förnekar den bunkermentalitet som finns i var och varannan arbetarekommun och fackförening. Och det mesta talar också för ett nytt regimskifte vid nästa års val.

Kan bara tvingas

Arbetarrörelsens ledningar vrider sig som mask på krok om orsaken till och sambandet mellan alla de skandaler som i åratal fyllt löpsedlarna med braskande rubriker.

När ska de göra upp med unkna konspirationsteorier som skyller allt på media eller ränksmidande borgerlighet?

När ska de ställa frågan om vad det är i den egna arbetarrörelsekulturen och maktstrukturen som göder och föder missbruk av facklig och politisk makt?

Sannolikt inte förrän de tvingas till det av en bred medlemsopinion.

Dags att syna

Avslöjande i DN är en sak, och visst blir de skakiga av närmast katastrofala opinionssiffror. Men inget biter som förbannade och uppkäftiga medlemmar! Ändå är inte den moraliska upprördheten tillräcklig.

Maktmissbruket måste förstås för att kunna stävjas och det är i det ärendet som en etikkommission måste tillsättas.

Den ska syna det som LO:s och SAP:s ledningar vägrar att se.

Den ska frilägga den maktstruktur som är skandalernas ursprung och orsak.

Finns det samband?

Viktiga frågor som en sådan arbetarrörelsekommission borde besvara är exempelvis;

Varför har så ofta män varit inblandade?

Finns ett samband mellan skandalerna och urlakad rörelsedemokrati?

Varför har maktmissbruk särskilt ofta ägt rum på orter med ett långvarigt socialdemokratiskt maktinnehav?

Hur växer informella och slutna kretsar fram i arbetarrörelsen och hur kan de brytas ner?

Bidrar formerna för så kallad facklig-politisk samverkan till att skapa sådan slutna kretsar?

Fri och öppen debatt behövs

Läget är allvarligt. Det sista av förtroende är på väg att försvinna.

Inget är därför mer angeläget än en fri och öppen debatt!

Inget är mer angeläget än att lyssna på alla de medlemmar som idag skär tänder av ilska mot arbetarrörelsens överhetsfasoner. Och en etikkommission skulle inte minst bidra till att öppna för den fria debatt som i dag stoppas.

Men om LO och SAP inte bildar en sådan kommission får väl medlemmarna göra det själva och på det sättet se till att en förändring äger rum, underifrån och upp!

Olle Sahlström

LO-ombudsman