En bit kvar till "taket"

I ett inlägg på BLTdebatt 24 juni tar JanAnders Palmqvist (s) upp välfärden och hur den ska finansieras.

Som välkänd politikerprofil vill Palmqvist att vi gärna diskuterar alternativ inom välfärden men själv lyser hans egna alternativ med sin frånvaro. Däremot är det ett debattinlägg med ideologiska övertoner.

Palmqvist framhåller att det ekonomiska läget i kommunerna försämras och att orsakerna är flera.

"Den främsta orsaken är att en allt mindre del av befolkningen arbetar. Detta beror i sin tur på ett flertal faktorer. Vi studerar längre, slutar arbeta tidigt och lever allt längre". Så långt Palmqvist.

Arbetslösheten avgörande

Javisst, ungdomar går in senare på arbetsmarknaden på grund av förlängd studietid, beroende på krav på ökad kompetens.

Palmqvist nämner däremot inte med en stavelse den absolut viktigaste orsaken till att i dag "mindre del av befolkningen arbetar", nämligen arbetslösheten.

Jag förstår. Regeringens sysselsättningsmål är att hålla den öppna arbetslösheten på fyra procent och att 80 procent av befolkningen i åldrarna 20 till 64 år skulle ha ett jobb. Hela gärdet för de här båda sysselsättningsmålen är emellertid uppgivet. Arbetslösheten ökar i samtliga LO-förbund. I år blir den öppna arbetslösheten över fem procent och sysselsättningen knappt 77 procent av befolkningen. Var femte svensk i arbetsför ålder står utanför arbetsmarknaden.

Hade regeringen sett till att 80-procentsmålet hållits hade vi haft ytterligare 150 000 i jobb. Med de jobben på arbetsmarknaden hade produktionen ökat med 75 miljarder. Med dagens skattenivåer hade vi haft 37 miljarder mer i offentliga intäkter.

Negativ utveckling

En väl fungerande arbetsmarknad som genererar skatteintäkter har således avgörande betydelse för att kunna finansiera den framtida välfärden. Vi kan inte ha en utveckling där allt färre ska försörja allt fler.

Se där en av de viktigare orsakerna till att många kommuners resultatprognoser i år pekar mot stora underskott (skatteintäkter för högt beräknade).

Palmqvist skriver vidare att en annan orsak till sämre ekonomiskt läge för kommunerna är de växande anspråken på den offentligt finansierade välfärden. Detta beror framförallt på demografiska förändringar.

Hur länge går det?

Behovet av olika välfärdstjänster varierar starkt mellan olika åldersgrupper.

Sedan må det vara befogat att fråga sig hur länge konsumtionen på skattefinansierade välfärdstjänster kan få fortsätta att växa och ta i anspråk merparten av de resurser tillväxten ger i den samlade ekonomin. Vänsterns slagord så fort det gäller att öka finansieringen av välfärdstjänster: "det måste få kosta", är ekonomiskt oansvarigt.

När s-politiker ute i kommunerna ska ompröva verksamheter tycks det tyvärr vara tabu att överhuvudtaget pröva om en kommunal tjänst kan lämnas över till en privat aktör att sköta.

Det torde inte gå att driva anspråken på ständigt ökade välfärdstjänster, utan att också solidariteten med den skattefinansierade välfärden påverkas.

Palmqvist tar upp anhörigvården. "Det är enligt min uppfattning, av flera skäl, inte heller möjligt att tänka sig att ansvaret för vård och omsorg i än högre grad än i dag ska läggas över på anhöriga".

Som Palmqvist skriver - det är inte rent praktiskt möjligt. Det finns kvalificerade undersökningar gjorda som visar att anhöriga står för 60 till 70 procent för den vård och omsorg äldre får. Överhuvudtaget måste man fråga sig, om det ens är rimligt av samhället att begära att de anhöriga i framtiden ska göra den insats de gör i dag.

Så till kommunalskatten, kommunernas viktigaste intäktskälla. Palmqvist menar att "taket" inte är nått när det gäller höjd kommunalskatt. Det går nog, anser han, att med måttliga skattehöjningar upprätthålla en "oförändrad" service de närmaste tio åren.

En bit kvar till "taket"

Jag hörde en gång finansminister Gunnar Sträng på 70-talet tala om kommunalskatten på en sparbankskonferens. Sträng fick då frågan om det fanns något tak för kommunalskatten. Svaret kom rappt: "Ja, det skulle väl i så fall vara 100 procent".

Är Palmqvist influerad av Sträng har han en bit kvar till "taket".

Det är skrämmande att det ekonomiska läget i flera av våra 290 kommuner har så försämrats, att kommuner har svårt att bibehålla ens dagens ambitionsnivå utan skattehöjningar.

Helge Lindquist

Karlskrona