Assymetriskt krig

Genom nationens militära och ekonomiska överlägsenhet samt geografiska belägenhet har USA:s hemmaopinion trots flera krig aldrig tidigare, sedan amerikanska frihetskrigets slut 1783, behövt känna sig hotad. Knappt ens om man tar Pearl Harbour med i bedömningen.

Terrorattackerna mot World Trade Center och Pentagon den 11 september vände helt upp och ned på tillvaron i USA. Sedan dess anser sig till och med hemlandet vara i krig.

Benämningen krig medges i folkrättsliga debatten vid konflikt, där dödsförlusterna överstiger 1 000 människor. Vid ovannämnda terrorangrepp uppskattas antalet döda ha uppgått till bortåt 4 000 individer.

I krig men ej fred erkänns rätten till repressalie mot angriparen förutsatt att den görs proportionell det vill säga i samma storleksordning.

Försvarskrig

Vidare önskade USA stödja sitt, som man hävdar, försvarskrig på FN-stadgans artikel 51. Problemet var att stadgan är skriven för stater - och vem var angriparen?

Al-Qaida är ingen stat utan en mångnationell, muslimsk terroristorganisation och med säte - vid aktuell tidpunkt - i det talibandominerade Afghanistan men utanför detta lands legitima statsmakters kontroll.

En ytterligare defekt i sammanhanget var att FN:s säkerhetsråd, enligt ovan sagda artikel, ej fullföljde denna med sin "skyldighet" att "...handla på sätt som rådet anser nödvändigt för att upprätthålla eller återställa internationell fred och säkerhet".

Angrepp i USA

Rådet nöjde sig i stället med att enbart konstatera angrepp på USA, vilket sedan självt - utan rådets uppdrag - fick besluta om fortsättningen.

Denna kom, som bekant, att bli en kraftig amerikanskdominerad terroristbekämpning i form av en närmast konventionell flygoffensiv över Afghanistan, vilken på marken fick understöd av landets egna antitalibanstyrkor för att oskadliggöra al-Qaidas ledning under Osama bin Ladin.

Med tonvikt på västvärlden har samtidigt uppstått ett nästan hysteriliknande terroristsyndrom, vilket i USA påminner om MacCarthys kommunistjakt på 1950-talet.

I Europa har under senhösten EU på ett diskutabelt sätt snabbehandlat åtgärdsregler för terroristbekämpning.

Sverige företräder i sammanhanget åsikten att terrorism ej skall innefatta demonstrationer, som urartar i stil med Göteborgskravallerna.

Våra politiker kände sig tagna på sängen av EU:s krav på snabbt remissvar.

Centerledaren Maud Olofsson har vidare bestämt framhållit, att det krävs en omdefinition av "väpnat angrepp" så att terrorhandlingar- liknande dem i USA - inkluderas och därmed kan bemötas med militära medel. Sammalunda önskar hon ska gälla också om angripare är andra än stater.

Maffiavåld och gatukravaller är helt klart polisärenden medan terrorism, eller assymetrisk krigföring, som hotar rikets säkerhet och därmed dess suveränitet folkrättsligt är en militär uppgift.

I Sverige är sedan många år föreskrivet att all militär personal, från yrkesofficerare till värnpliktiga soldater,skall kunna tillämpa innebörden av Försvarsmaktens 8 soldatregler, vilka i princip utgör en nedbrytning av de fyra Genèvekonventionerna med flera för soldatbruk.

Brott mot soldatreglerna innebär terrorism, som betyder att dess utövare önskar bekämpa samt behärska någon genom att injaga skräck.

Vidare föder terror vanligen även motterror, då det heller inte är ovanligt att en tredje oskyldig part också drabbas.

Omotiverad grymhet

I första hand innebär terror omotiverad grymhet och brott mot folkrätten. Soldatreglerna medger att väpnade soldater, combattanter, enligt folkrätten, under strid, om så nödvändigt, har rätt att döda fientliga combattanter utan att de förra sedan straffas härför om de blir krigsfångar.

Därför får man inte blanda in obeväpnade civila så kallade "skyddade personer" i stridsmiljön.

Sålunda kan ej väpnade soldater, inkl hemvärn, och civila samarbeta ute på stridsfältet, varför de måste uppträda åtskillda där.

Våra politiker bör nu inte eftersträva modernitetsändringar för dessas egen skull i försvarsplaneringen men som i onödan framtvingar ändringar i soldatreglerna, vilka många tiotusentals värnpliktiga ålagts lära sig.

Bengt Hällqvist