Ursula Sandin Gullander: Ursula Sandin Gullander: Ronneby - Lissabon tur och retur
Med två resväskor och ett jobb som lärare på Svenska skolan i Lissabon, där min mamma var rektor, startade jag mitt äventyr. En rolig sak att prova på i något år, var min avsikt med det hela. Föga anade jag då att jag skulle komma tillbaka till Ronneby tio år senare med man, två barn och ett stort flyttlass! Att jag hamnade just i Portugal berodde på att vi tidigare hade åkt på semester dit och förälskat oss i landet, samt att min mamma hade en portugisisk man.
Att vara utlandssvensk i Portugal var en annorlunda och spännande upplevelse. Det fanns en svenskkoloni mestadels bestående av de som arbetade på SAS, hade egna företag eller arbetade som diplomater. Barnen som gick på Svenska skolan kom således från de familjerna. I skolan, som låg i en villa, hjälptes alla åt med det mesta och vi i personalen blev som en enda stor familj. På rasterna kunde barnen svalka sig i swimmingpoolen som fanns i trädgården.
Mitt första år där kom den svenska kungen och drottningen på besök, som en del av sitt statsbesök i Portugal. Det var en unik upplevelse när de, tillsammans med hela sin eskort av bilar och motorcyklar, dundrade in på den lilla återvändsgatan där skolan låg och vi alla stod på balkongen och sjöng Kungssången.
På den årliga nordiska julbasaren uppträdde eleverna med luciatåg och vi slogs om ansjovis och Ahlgrens bilar. Detta var innan Ikea hade öppnat i Portugal, så det var inte lätt att annars komma över de åtråvärda varorna. Man blev väldigt traditionsbunden när man bodde i ett annat land, märkte jag.
”Det jag framför allt förknippar med Portugal är dofter, smaker, färger och ljud, som är mer påtagliga och intensivare än här i Sverige.”Ursula Sandin Gullander
Landet som ligger i väster på Iberiska halvön skiljer sig mycket från sin granne Spanien. Förutom att det är mindre, så är folket lågmäldare och har den speciella musiken Fado som sin folksjäl. Man brukar sammanfatta fadomusiken med det portugisiska ordet saudade vilket inte har någon direkt översättning men som kan beskrivas som hemlängtan, en nostalgisk väntan blandad med sorgsenhet, smärta, lycka och kärlek. Arvet från kolonialtiden är påtagligt och många monument från sjöfarartiden syns runt om i Lissabon.
Det jag framför allt förknippar med Portugal är dofter, smaker, färger och ljud, som är mer påtagliga och intensivare än här i Sverige. Grillad bacalhau (kabeljo), Portugals nationalrätt med lika många recept som dagar på året, väcker angenäma minnen till liv. Likaså doften av rostade kastanjer på hösten, som såldes ute på gatan i strutar av tidningspapper, eller åsynen av blommande bouganvillea och hela träd med julstjärnor. Ett ständigt brus av trafik, röster och Atlantens vågor, samt cikadornas spelande på kvällarna bidrog till hörselintrycken.
Solen sken för det mesta, men vintrarna var fuktiga och råkalla, framför allt inomhus, på grund av närheten till havet. Man fick ofta gå med ytterkläderna på sig inne, för att inte frysa i husen som är byggda för att hålla ute hettan på sommaren.
De åren jag bodde i Portugal har påverkat mig mycket och landet kommer för alltid att ha en särskild plats i mitt hjärta. De fantastiska stränderna, den goda maten och de vänliga människorna är ljuva minnen jag bär med mig, liksom alla roliga upplevelser jag var med om. En erfarenhet jag inte skulle vilja vara förutan!
