På vandring i Ronnebys förflutna

Turistbyrån erbjuder i år nostalgiska vandringar som tar med besökarna tillbaka till 1900-talets Ronneby. En vandring där tanken är att besökarna själva ska fylla i med egna kunskaper och minnen, vilket många också gjorde när BLT följde med på en vandring.

– Här låg Oskar Nilssons herrekipering som stängde för bara några år sedan, berättar guiden Jane Betts när gruppen samlas utanför lokalen där Mäklarhuset nu ligger.

– Jo det var jag som hade butiken, säger Jan-Olof Harrysson, som råkar gå med på guidningen, och får hela gruppen att skratta.

– Jag tog över den av Oskar Nilssons son Karl-Erik, 1980 och hade den fram till för ett par år sedan. En kul sak är faktiskt att Oskar Nilsson var den första som började sälja Lee-jeans i hela Sverige om jag minns rätt. Det var efter att han hade varit i USA, berättar Jan-Olof Harrysson.

Han är inte den enda före detta herrekiperingsägaren som är med på vandringen. När turen kommer till Elkå är det dags för Erik Månsson att göra sig tillkänna.

– Jo jag drev det i många år så vi var konkurrenter, eller kollegor kanske man ska säga, säger Erik Månsson.

Det är egentligen inte så konstigt att två herrekiperingsägare finns med på vandringen. Ronneby var nämligen väldigt rikt på herrekiperingar förr. År 1950 fanns det hela nio stycken.

– Det är på grund av Brunnen som de klarade sig, för det drog hit mycket folk. Och när de var här ville de ju åka in och handla, förklarar Jane Betts. I dag finns det bara en renodlad herrklädesbutik kvar i Ronneby.

Turen fortsätter längs Ronnebys gator, förbi gamla Tingshuset, borgmästaregården, Audio video som förr var Nya järnboden. Förbi övre västra sidan av torget som en gång var stadshotell och den indiska restaurangen som förr var Berglings bokhandel.

– Något som är speciellt för Ronneby är att många äldre hus är trähus som man sedan har lagt revetering utanpå. Så att det ser ut som det är sten, berättar Betts.

Vissa hus är dock betydligt yngre, som betonghuset där Elit ligger i dag. Det verkar dock inte uppskattas lika mycket av sällskapet som de äldre husen.

– Jag tycker många av de nya byggnaderna är gräsliga. Det ser ut som att man bara har slängt upp det, till skillnad från de gamla husen som man ser att de har lagt ner tid på, säger Sussi Thuré som är med på guidningen.

"Undra om folk kommer att gå sådana här vandringar i Ronneby om några hundra år", frågar sig någon i sällskapet.

Ja troligtvis. Men om de framtida Ronnebyborna kommer att tycka bättre om de byggnader som i dag räknas som nya, det återstår att se.