1998 fick Rune Thuresson ett slaganfall som förlamade kroppens vänstersida, några månader senare fick han ytterligare en stroke som förlamade höger sida.
Ett drygt halvår därpå kom den tredje proppen. Hur det hela gick till minns han inte riktig, mer än att han vaknade upp en natt på sjukhus och inte kunde begripa var han befann sig. Han försökte skrika, men det kom inte fram ett ljud. Han försökte trycka på den röda knappen för att få hjälp, men kunde inte röra armen.
Ett nej blev ett ja
-När jag skulle skratta grät jag och när jag ville gråta skrattade jag. Skulle jag säga nej sa jag ja och menade jag ja sa jag nej, säger han och berättar att det är ett centrum i hjärnan som tagit skada av svullnaden och blödningarna och vänt allt upp och ner.
Rune Turesson skojar om det mesta, men vaskar fram allvaret ur situationerna och lägger in poetiska aforismer i sina meningar.
-Humor innehåller alltid ett moment av ödmjuk förståelse för mänskliga svagheter, säger han och berättar om den pärs han själv fått gå igenom.
Jobbade på Volvo
I över 40 år har Rune Thuresson jobbat på Volvo, först som tekniker och sedan med personalarbete, då framförallt med attitydfrågor som kretsat kring arbetsrelationer och ledarskap.
Efter år av träning har han lärt sig att hitta tillbaka till orden, formuleringarna och uttrycken i språket. Nu har han valt att föra talan som ordförande för det Neurologiskt Handikappades Riksförbundet i västra Blekinge.
-Min personliga vision är att komma i kontakt med var och en av de hundra medlemmarna vi har här i västra Blekinge. Först få kontakt för att sedan få förståelse. Det är de som har svaret på vad och hur saker ska göras, säger han.
För att klara ett bra ledarskap tror han att ett kreativt tänkande är viktigt.
-Det är bra med lite konstnärskap, man är öppen för alla kanaler, säger han.
Gemensam nämnare
-Det finns människor med 45 olika diagnoser i handikapporganisationen. En del har svårt att höra andra har svårt att se, man får hitta den gemensamma nämnaren som säkert kan vara omvärldens attityd. Att vara funktionshindrad innebär inte att vi inte är klara i huvudet. Men det är en svår balansgång, att inte vara överdrivet snäll eller hänsynslöst hänsynsfull, säger han.