Kostchefen: "Mat måste få kosta"
Det är snart dags för Britt Kilsäter att tacka för sig. Hon slutar till årsskiftet för att gå i pension.
– Jag håller på att landa. Jag tycker att det är väldigt stimulerande att jobba.
Som ny kostchef 2002 fick Britt Kilsäter snabbt ett helhetsgrepp över verksamheten, som omfattar mat till förskola, skola och äldreomsorg i Olofströms kommun. Hon har ansvar för 28 medarbetare och basar över en budget på 23 miljoner.
– Jag tycker om organisation, utveckling och att arbeta långsiktigt strategiskt. Jag måste se till visioner, helhet och resultat, förklarar Britt.
– Mat måste få kosta!
Utifrån utredningsuppdrag från politiken har hon varit med om flera omorganisationer och neddragningar.
– Det har alltid varit mycket prat om pengar, berättar Britt, men är samtidigt tacksam för att det har avsatts 60 miljoner, så att hon kunnat vara med om att bygga om till nuvarande fyra centralkök och övriga mottagningskök.
– Alla kök är genomgångna. Där känner jag att jag har haft politiken bakom mig.
I äldreomsorgen serveras två olika rätter till kvällsmat. Men i skolans värld har Britt både infört och dragit tillbaka tvårättssystemet. Hon tycker att förändringen, som genomfördes i november förra året, har "landat hyfsat".
– Det är en konst att få det smakligt. Jag vill ha en huvudrätt och ett vegetariskt alternativ. Den vegetariska rätten måste vara jättegod.
Hel– och halvfabrikat, kryddad av industrin – som det mestadels var när hon kom till Olofström – är det inte längre.
Britt påstår att det då inte fanns några "kök som var vettiga".
– Det var förbaskat dålig arbetsmiljö, säger Britt och berättar hur hennes intresse väcktes redan i samband med att hon arbetade extra som ekonomibiträde under studietiden och tvingades tippa 50– liters flaskor med mjölk i hinkar till kockarna, med följd att hon skadade sig.
– Jag vill ge en eloge till politiken för att de har stått bakom satsningar på arbetsmiljön.
Just nu rekryterar kommunen hennes efterträdare – en koststrateg som ska rapportera till en chef som bestämmer över både städ och kost. Det jobbet skulle Britt aldrig få för sig att söka – om hon varit yngre.
– Nej, jag skulle inte göra det om jag inte fick vara chef.
– Man har tittat mer på organisation i stället för funktion. Har man inte budget– och personalansvar kan man inte gå in och styra och ställa. Jag tycker att det ska vara en kompetent ledning i båda leden, med samarbete däremellan.
Hur tycker du att dialogen med medarbetarna har fungerat?
– Vi har kunnat resonera oss fram till vettiga lösningar. Dock har vi inte alltid varit helt överens.
Britt menar att hon under åren kanske har haft för mycket variation på maten.
– Man kanske får dra ner lite på ambitionen för att nå resultat, och göra det lättarbetat. De är ganska nöjda med matsedeln och med den arbetstyngd som ligger bakom.
När Britt Kilsäter lämnat yrkeslivet kommer hon att ägna mer tid åt politiskt engagemang samt sina roller som ordförande för kyrkorådet i Karlshamn–Trensums pastorat och som ledamot i kyrkomötet. Förhoppningsvis blir det även fler promenader med familjens 14–åriga hund, mer tid för de fyra barnbarnen och någon extra fisketur med båten.
– Jag kommer att motionera mer. Jag behöver satsa på mig själv, efter hårt arbete.
Britt har i sin professionella utövning alltid följt Livsmedelsverkets rekommendationer, då det har visat sig att de håller.
– Veckotidningarna skriver så mycket dumt. Jag lever som jag lär. Jag försöker att äta mycket fisk och dra ned på kött.
Odlar du dina egna grönsaker?
– Det har jag gjort, men det kanske jag ska göra nu.
Men den som tror att Britt kommer att ägna merparten av pensionärslivet i hemmaköket har fel.
– Jag är inte så begeistrad i att laga mat, säger hon men avslöjar samtidigt att hon lagade kalops till sin make så sent som i helgen.
Fotnot: Köken i Kyrkhults förskola och Brännaregårdens skola är under pågående ombyggnadsfas.
Mest nöjd med som kostchef:
1. Lyckats få så fina kök.
2. Jag har kört mycket utbildning. Hoppas att min efterträdare fortsätter.
3. "Att vi anställer med minst gymnasiekompetens. Det är svårt att få kockar, men de blir faktiskt lite impade när de ser köken".
Minst nöjd med som kostchef:
1. Jag kanske skulle ha jobbat mer med uppföljning.