Industrihistorian ska lyftas fram

På en begränsad yta kring Mörrumsåns brusande vattenmassor finns byggnaderna kvar från den tid då bygden sjöd av liv. Bruket, lanthandeln, gräddmejeriet, järnvägsstationen, träullsfabriken, sågen? Det unika med platsen är att alla byggnaderna finns kvar och att inga nya har byggts.

– Det var vid vattendragen det hände. Vattenkraften, den "vita kraften", var ryggraden i industrirevolutionen, säger Anders Randver som efter köpet av Ebbamåla bruk 1993 åter satte det på kartan, denna gång som upplevelseindustri.

Hit kommer varje år tusentals besökare för att se gjutningen under järnnätterna och se brukets band, drivna av åns vattenkraft, få maskinerna från brukets storhetstid att snurra igång.

Anders och Anna–Karin Randver har inspirerats av orten Ironbridge i Shopshire, England. Järnbron – världens första – invigdes 1781 och är numera del av ett världsarv kring industriutvecklingen i området.

Anders Randver pratar inte världsarv, utan industrihistorisk park, men tanken är densamma på många sätt. Paret Randver vill att fler får bättre kunskap om den industriella revolutionen.

– Nu är tiden den rätta för att göra något sådant här, i Sverige. Cykelleden Sydostleden invigs 2016 och då kommer cykelturisterna att passera förbi i ännu större skaror än vad de redan gör i dag.

Han är noga med att poängtera att det inte bara handlar om Ebbamåla Bruk, utan skulle gagna hela området. Anders Randver vill att invånarna i både Olofströms och Karlshamns kommuner ska känna stolthet över sin historia.

– Det handlar om vår identitet och profil, vilka vi är. Det är viktigt att ge insikter om industrin och att kunna läsa av landskapet och förstå historien.

Anders Randver tror inte att det ska vara några större problem att få övriga fastighetsägare i området att sluta upp bakom idén. Det är bara tre av de runt 20 byggnaderna som används som privatbostäder.

– Det är ju inte så att man ska springa in i husen, utan det handlar om att ha en karta med sig i handen när man promenerar omkring.