Han upplevde Förintelsen
Elever på Nordenbergsskolan fick i går lyssna på när Mietek Grocher berättade om sina första 17 år i livet.
De fick höra om hur han med egna ögon sett tyska soldater slita sönder spädbarn framför deras mammor, hur barn torterats för att avslöja var deras familjer gömt sig, hur människor urskillningslöst skjutits, sparkats och piskats.
Då och då sviker rösten
I två timmar utan avbrott pratar den polskfödde juden om vad han varit med om. Då och då sviker rösten honom när smärtan och sorgen blir för stor.
Det är nog inte ofta som det är så tyst i aulan som när Mietek Grocher berättar om sina fasansfulla upplevelser. Familjen Grocher råkade bo i just den del av Warszawa som tyskarna 1940 gjorde om till ett getto för judar.
Familjen var välbeställd, fadern ägde en konfektionsfabrik med cirka 300 anställda. När gettot bildades och murarna runt om uppfördes befann sig cirka 600 000 människor på insidan. I april 1943 fanns 30 000 kvar.
Hungersnöd
- Det rådde hungersnöd och folk svalt. Tyskarna körde in i gettot och genomförde razzior. De forslade bort och torterade människor. Folk sköts och begravdes i massgravar. Många fördes till Umschlagsplatz där de transporterades till koncentrationsläger. För varje dag minskade antalet invånare. Min egen familj flyttade sex gånger inom gettot för att undkomma tyskarna. Den sista gången flyttade vi ner i en bunker under ett konditori. Den 21 maj 1943 tvingades vi ut när tyskarna använde gas för att få ut oss.
Bara fem dagar tidigare hade det judiska upproret som leddes av Mordechai Anielewicz i Warszawas getto slutligen kvästs.
Tyskarna hade jämnat gettot med marken genom flygbombningar för att få slut på judarnas kamp som utfördes med pistoler och brandbomber.
Samtliga familjemedlemmar misshandlades svårt av tyska soldater som straff för att de gömt sig.
Därefter väntade tre dagar i en boskapsvagn innan familjen kom till Majdanek.
I det koncentrationslägret såg Mietek Grocher sina mor och syster för sista gången. De gasades ihjäl.
Gasades ihjäl
Den sjätte veckan som Mietek var i Majdanek plockades hans bror ut i selektionen och gasades ihjäl.
Fadern och Mietek höll ihop i ytterligare sex koncentrationsläger innan fadern dödades.
Berättelsen om hans tillvaro och vardag i koncentrationslägren är lång och smärtsam. Den 2 maj 1945 befriades Mietek Grocher slutligen av brittiska styrkor.
- Hela mitt liv är ett mirakel. Efter det att jag blivit befriad såg jag en tysk pojke som satt och tiggde. Först tänkte jag bara gå förbi honom men det kunde jag inte. Han fick en halv chokladkaka som jag hade fått av en soldat. Jag hatar inte, men jag kan aldrig förlåta.