Han hoppas på tredje gången gillt hos Volvoom...

2005 övergav Marcus ­Johansson Gnosjöandan för att flytta till bruks­orten Olofström. Visst, han har lite företagande i blodet, i praktiken genom ett delägande i ett vilande familjeföretag. I Blekinge lockade Yrkeshögskolan Syds program i design och produktutveckling.

– Bilmodeller har man ju ritat sedan man var barn. Det gör väl alla, säger han.

Att det skulle bli flera olika anställningsperioder på Volvo var inget han kände till då. När utbildningen var avslutad öppnades vägen in till Södra fabriken genom ett till­fälligt jobb han fick via kontakter. Ett drygt år ­senare kom den internationella smällen.

– Då blev vi utsparkade därifrån. Det var första avskedet, men jag kände inte att det var världens undergång. Det var sommar och jag skulle åka till Kroatien två dagar senare.

Marcus Johansson bestämde sig för att plugga vidare. Han läste upp gymnasiebetyg på komvux, pluggade historia på distans och flyttade till Halmstad för att testa språk­vetarutbildningen.

– Efter tre månader ­kände jag att jag var för gammal. Jag skulle ha varit färdig tolk när jag var 31 år. Språkintresset har jag kvar. Jag kan flytande engelska, tyska, lite ungerska och spanska.

Arbetslöshet väntade som för som så många andra i Marcus ålder.

– Jag hade redan byggt upp en CSN-skuld och kände att det räckte.

I stället blev det en kurs i arbetsförmedlingens regi. På schemat stod att skriva cv och inspireras av olika föreläsare.

2010 fick Marcus återvända till Volvo, denna gång som anställd via bemanningsföretaget Lernia. I januari i år var det dags att lämna fordonsfabriken ytterligare en gång, anställningen på Lernia tog slut i mitten av mars. Resterande tid har Marcus jobbat runt på Finnveden, ABU i Svängsta och Stena i Bräkne-Hoby.

– Det var kul att se lite annat folk och att knyta kontakter.

Hur är det att jobba för ett bemanningsföretag?

– Innan jag gick in och jobbade på Lernia hade man hört så mycket skit.

Hur då menar du?

– Det är människor som ser ner på Lernia, visst är det så.

Att det exempelvis gnälls över att de bemanningsanställda har andra kläder än övriga medarbetare tycker han bara är tramsigt.

Nu har Marcus fått sex månaders anställning, förhoppningsvis blir det ­tredje gången gillt och en fast anställning i byn.

– Det skulle ha varit en trygghet som skulle ha känts bra. Det är ett kul jobb och ett härligt folk på Volvo.

– Industrijobb har nog en viss jargong. Det är som en andra familj – det känns som att komma hem igen.

Marcus har sökt arbete som konstruktör men utan resultat. Skulle han lyckas få det tvekar han inte att lämna kommunen.

– Det är lite segt att bo här. Ska man ut drar man till Karlshamn eller Kri­stianstad. Det räcker inte att kungen och drott­ningen kommer på besök.

– Men det är jättebilliga hyror här, det är ett plus, säger Gnosjökillen som bor i Olofströmshus bestånd.

Saknar du soffan?

– Inte ett dugg! Det känns bara skönt, väldigt skönt.