Föreläsning om Holjebanan drog fullt hus

Folkets Hus i Gränum, en byggnad utkastad bland kilometersvida åkrar, var fullsatt till bristningsgränsen då bokhandlaren Johnny Karlsson kom på besök för att kåsera om och kring Holjebanan.

Stort järnvägsintresse

Mannen, med kommunens mest välkända skägg, blickade ut över lokalen och konstaterade att det inte fanns någon hejd på tågintresset, och i synnerhet den nostalgiska kärleken till svunna tiders stationsbyggnader och järnvägar.

- Det finns hur många tossiga järnvägsmänniskor som helst. Vissa nöjer sig med att läsa böcker, andra ser svartvita videofilmer med gamla rykande tåg och några köper skivor fyllda med ljud från numera skrotade tåg, sa Johnny Karlsson, som en gång i tiden hyrde en stationsbyggnad i Revinge för att driva antikvariat.

I slutet av 1800-talet hade de flesta byar i Sverige en järnvägsförbindelse. Stationsbyggnaden blev inte bara en knutpunkt i byn, det blev också en samlingsplats.

- Folk gick till stationen för att höra det senaste skvallret. Som samlingsplatser har stationerna inte fått någon likvärdig ersättare i dag.

Omfattande material

Mycket av materialet till ABF-utställningen om Holjebanan har hämtats från Karlshamns Allehanda.

Tidningen rapporterade redan i november 1886 att Holjebanan skördat sitt första dödsoffer - en stackars gris som blivit överkörd i trakterna kring Sandbäck.

Då banan invigdes 1886 var naturligtvis tidningen på plats för att insiktsfullt rapportera om de tre festtåg som avgick från Karlshamn, Sölvesborg och Holje för att slutligen mötas och kopplas samman i Sandbäck.

För säkerhets skull rapporterade också tidningen att festfolket fick kalvstek till middag och att det två dagar före julafton var flera minusgrader och snön den hängde tungt från alla träd. Och utan Karlshamns Allehanda hade ABF haft svårt att hitta information om Holjebanan.

- Det finns mycket skrivet om de flesta järnvägar i Sverige, men Holjebanan var bara en bibana som har behandlats styvmoderligt i skrifterna, sa Johnny Karlsson.

Tågresa i sakta mak

Samma dag som Holjebanans 16 kilometer invigdes öppnades också trafiken på den 31 kilometer långa järnvägen mellan Karlshamn och Sölvesborg.

Den totala kostnaden för bygget blev 950 000 kronor och största tillåtna hastighet var 35 kilometer på sträckan Karlshamn - Sölvesborg. Resenärerna mellan Sandbäck och Holje fick nöja sig med knapp mopedfart, 30 kilometer i timmen.

Och även om det inte var långt mellan stationerna gick det ofta bra att hoppa på tåget någonstans utmed vägen. Det räckte ofta med att höja handen och ropa.

Rallare gick bärsärk

Som mest jobbade 400 personer med att bygga järnvägar i västra Blekinge.

Rallarna blev ett känt inslag i vardagarna, inte minst på byakrogarna.

- De gamla tidningarna gav oss fantastiska historier. Vid ett tillfälle i slutet av 1800-talet samlades några rallare på Holje Gästgivaregård där de, enligt tidningen, "inmundigade våtvaror bestående av tre kannor brännvin". Sedan drog de berusade rallarna därifrån och plötsligt blev en av dem "helt betagen av erotiska känslor", varpå han knackade på ett fönster där en vacker dam bodde. Mannen i huset upptäckte rallarna och bad dem fara och flyga. Då stod det i tidningen att rallarna krossade 51 rutor på gästgivaregården "då de greps av bärsärkarraseri", berättade Johnny Karlsson.

1930 hade Holjebanan 30 000 resenärer. Med åren blev konkurrensen från bilar och bussar hårdare och 1950 lades banan ner på grund av olönsamhet.

Stationshus blev bostäder

Stationshuset i Gränum revs på 1950-talet, några av de gamla hållplatserna har blivit privatbostäder, som till exempel det välbevarade stationshuset i Rösjö.

Tanken med ABF-utställningen om Holjebanan är att allt insamlat material ska ligga som grund för en framtida bok om järnvägssträckan mellan Sandbäck och Holje.