”En ända kvinna tog sig enda ut på bryggan.” Nä, så heter det förstås inte. Det låter så, men det stavas inte så. Även om man inte hör någon skillnad på enda och ända så är betydelsen väldigt olika i skrift. Ordet enda hänger alltid ihop med antal (en kvinna) och ordet ända syftar på slutet av något (bryggan). Se för ditt inre en enda (antal) korv ligga på ett bord med avbiten ända (slutet), så skriver du aldrig fel igen.