Veckopeng en lärorik lektion för barn

KARLSKRONA

- Jag tror att man gör sina barn en björntjänst om de får allt de pekar på utan att något krävs i gengäld. Till slut blir det inte roligt att få, säger Lotta Påhlsson, som ofta talar ekonomi med barn och ungdomar.

En av de vanligaste frågorna hon får av deras föräldrar är: Hur mycket ska mitt barn ha i veckopeng?

- Naturligtvis kan jag inte säga att barn ska ha si eller så mycket när det finns föräldrar som inte har råd att ge sina barn någonting alls. Vad jag däremot kan visa är statistik och de siffror banken räknar på när den lägger upp lånekalkyler. De summor som nämns brukar också vara rätt lagom.

Lotta Påhlsson poängterar att det är principen med veckopeng som är det viktiga - inte storleken.

Börja tidigt

Hur många panka föräldrar har inte hört argumentet från tiggande barn: "Men du kan ju använda kortet?"

- Det är för att barn inte har begrepp om pengars värde. Vi föräldrar måste lära dem det.

Och Lotta Påhlsson tycker att man ska börja tidigt:

- Statistiken för veckopeng börjar förvisso vid sju år, men jag tycker att lekis är en bra startpunkt.

Man behöver inte ta det så allvarligt i början och kanske portionera ut pengen. Därför är det bättre med vecko- istället för månadspeng.

- Små barn köper mest godis och smågrejer för sina pengar. Sedan kommer det spännande när man är 9-10 år och får handla på egen hand, säger Lotta Påhlsson, som menar att den åldern också är en slags brytpunkt:

- Det är då veckopengen brukar glida över i månadspeng.

I nioårsåldern har barnen bra koll på siffror och klarar att spara till större saker.

Då kan också kraven bli större.

- Jag tycker absolut att man ska kräva något tillbaka - att städa sitt rum, ha ansvar för diskmaskinen någon dag i veckan eller gå ut med hunden. Det är inte heller fel att ge dem möjlighet att tjäna en liten extra slant, säger hon.

Själv har Lotta Påhlsson kört "ett fönster för en tia" - med varierat resultat.

- Det blir inte alltid så bra, men det får man leva med. Det viktiga är att barnen lär sig att ingenting är gratis.

Tuffa förhandlingar

Något barnen också har nytta av senare i livet är att förhandla om veckopengen.

- Sätt er ner och diskutera med era barn, råder Lotta Påhlsson, som lovar oväntat tuffa förhandlingar.

Som den gången hennes egen son, som precis skulle fylla 13, fått reda på att mammas bank skrev att en genomsnittlig 13-åring har 340 kronor i månaden.

Själv hade han 200.

- Han kom med bankskriften i högsta hugg och ett brett leende på läpparna.

Men mamma Lotta tyckte inte att han skulle få en sådan procentuellt hög höjning utan vidare och ställde frågan: "Vad får jag tillbaka?"

- Efter några intensiva kvällsmanglingar nådde han upp till 300 med huvudargumentet "det är din bank som har gett ut boken", berättar hon med ett skratt.

Ta dem på allvar

Lotta Påhlsson menar att det är viktigt att ta barnen på allvar.

- De förstår om föräldrarna inte har råd. Men har man kommit överens om en summa på ett visst datum, ska inte barnet behöva tigga och be varje gång. Det är förnedrande för alla parter.

Det är också viktigt att ha en dialog med sitt barn och lotsa det på rätt väg.

- Prata om vad som gick snett och hur pengarna kunde ta slut så snabbt. Men ha förståelse för att det lätt springer iväg. Dåliga köp kan bli viktiga läropengar för framtiden.

Enligt Lotta Påhlsson är mognadsnivån att hantera pengar individuell.

- Det finns 13-åringar som klarar av att få hela barnbidraget på en gång och ansvara för klädinköpen. Andra bränner av slanten på en gång.

Barn i den åldern lägger, enligt henne, sina pengar på tidningar, bio, snabbmat och kläder.

Sätta gränser

Precis som i all annan barnuppfostran måste man sätta gränser.

- Det är viktigt att ha normer så att barnen förstår vad som är tillåtet och vad som inte accepteras, säger Lotta Påhlsson, som menar att föräldrakontroll över barnens pengar är en svår balansgång.

- Samtidigt som man inte ska vara alltför tuff, ska man inte lära sina barn ett lånebeteende - att det är ok att låna eller få pengar så fort de gjort av med sina egna.

Ett tips är att öppna ett konto, med ett noteringshäfte där barnen ser hur mycket pengar som finns kvar.

Lotta Påhlsson anser att tonåringar - från bankens minimiålder 16 år - mycket väl kan ha ett eget bankkort.

- Mindre barn har svårt att stå emot gängtrycket och kan lättare bli frånlurade kort och kod. Att ha ett eget kort är en mognadsfråga - inte för att vara cool inför kompisarna.

Och absolut inte för att "alla andra får".

Finns bara grisar

Lotta Påhlsson tycker att barn har en större medvetenhet om pengar än när vi, deras föräldrar, växte upp.

Men spargrisarnas storhetstid är förbi.

- För 25 år sedan fanns ett fantastiskt utbud. I dag är det bara grisar.

Själv minns hon, lätt nostalgisk, sin första sparbössa. Ett sparbankshus. Den som hon fick av sin farfar med en tvåkrona i.

- Barn sparar inte i spargris nu för tiden. Jag tror att det har med pengarnas värde att göra. Man knölar helt enkelt inte ner en tjuga i en sparbössa, konstaterar Lotta Påhlsson.

Som däremot märker en klar trend:

- Fler medelålders män och kvinnor kommer till banken med en burk med småmynt i.