Sara Tingström: Välkommen hem matte

Jag sätter nycklarna i dörren och låser upp. Med snabba tassande steg är han först på plats för att välkomna mig hem. Med nosen trycker han upp dörren. Det är med viftande svans, neddragna öron och flämtande andetag som han möter mig. Han springer runt mig och sedan genom mina ben. Det är hans sätt att hälsa. Han vet att han inte får hoppa upp på mig med framtassarna. Trots att det sägs att hundar inte kan le, ser det ut som att han småskrattar. Tänderna syns och tungan hänger. Puss, puss, puss på mina ben, armar och kind. Även om han inte skäller är det med sitt egna ljud som han brister ut i sång. Alla måste få veta att nu är matte äntligen hemma igen.