Studentbabyn William har anlänt

-Men vi klarade det nästan. Det var inte förrän vid kassorna som han började skrika och då gick det bara inte att trösta honom.

Marie Svensson, 19, och Andreas Hansson, 22, tittar på sin tre veckor unge son och ler litegrann åt sin egen orutin för bara en vecka sedan.

Då fann de inget annat råd än att lämna kundvagnen i kassan och åka hem utan sina varor.

Jobbigt när han är ledsen

Nu vet de att deras guldklimp inte tar någon skada av att skrika litegrann.

-Men det är fortfarande jobbigt när han är så där jätteledsen, säger Marie, som förra gången BLT träffade henne var en förväntansfull blivande mamma och student.

Då visste hon ju inte att den rekordvarma sommaren skulle bli en riktig pina i hennes höggravida tillstånd.

-Du skulle se hennes fötter. Det gick inte att se fotknölarna mot slutet, säger Andreas.

Försvann i ett töcken

Men studenten blev i alla fall precis så lyckad som Marie hoppats på.

-Jag var med på allt. Vi var till och med inne i stan en stund på kvällen.

Juli däremot försvann i ett töcken. Då hade det börjat värka rejält i ryggen.

Marie, som tidigare under graviditeten haft problem med njursten, blev igångsatt en vecka för tidigt, den 13 augusti.

Hon minns hur de stod i hissen upp till förlossningen med en stark overklighetskänsla.

Och bredvid henne pratade Andreas på om framtida syskon - som om det var det naturligaste samtalsämnet i världen...

Krystvärkar i fyra timmar

Förlossningen sattes igång klockan åtta på morgonen och ett halvt dygn (kl 20. 18) senare anlände deras son med måtten 3 830 gram och 53 centimeter.

-Jag hade krystvärkar i fyra timmar. Det var hemskt, mycket värre än jag trott, säger Marie.

-Men samtidigt häftigt. Jag hade aldrig kunnat föreställa mig att jag var skulle så stark.

Inte heller var hon på långa vägar så arg som mammorna i "Förlossningskliniken" - ett tv-program hon älskade att frossa i under sin graviditet.

-Varje gång jag kom hem, glodde hon på det hemska programmet. Ibland tvingade hon mig att titta och varje gång tänkte jag att jag kommer aldrig klara det, säger Andreas.

Något bara brast

Men det gjorde han och kan såhär efteråt konstatera att det var annorlunda när det var ens eget barn.

-Men det var jobbigt att inte kunna göra något när Marie hade så ont.

Sedan kom William. Och förundrade sin pappa vilka starka känslor som bara vällde fram.

-Det var som om något brast inom mig. Jag trodde aldrig att jag skulle gråta så.

Både Marie och Andreas är imponerade över hur smidigt förlossningspersonalen skötte sitt jobb.

-Jag trodde att de skulle ta William direkt, men istället hamnade han på mitt bröst, säger Marie.

-Och nu känns det som om han legat där sedan dess.

Får hem hela gatan

Att den lille skulle heta William var helt klart sedan några veckor. Och då inte bara av anledningen att hans mamma - som levt med hans våldsamma fotbollssparkar - fastnat för smeknamnet "Vilde Ville"

-Vi hade tänkt att han skulle heta Liam. Men så var vi på stranden och åtta föräldrar ropade på Liam samtidigt. Då kändes det som om man får hem hela gatan om man ropar det namnet i framtiden.

Så nu har hennes och sambons son de stiliga namnen Andreas William Svensson.

-Han får byta till Hansson samtidigt som mamma, säger Marie knipslugt.

Sov ingenting på BB

Men den saken lär dröja ett tag. Först måste hans föräldrar sova ikapp.

-Alla sa att man skulle vara jättetrött, men det gick inte att föreställa sig att vi skulle vara så slut att vi vill gå och lägga oss före långfilmen klockan nio, säger Marie .

-Men samtidigt är det så himla mysigt att ha någon att vara vaken med på nätterna.

Första dygnen på BB sov de ingenting.

-Vi bara låg och tittade på honom. Vi kunde inte fatta att han var sann. Han såg inte alls ut som vi trodde med allt sitt hår, säger Andreas.

-Och så har han brorsans polisonger. Jag är jätteavundsjuk på dem.

Levt i sin egen bubbla

Under de tre dagarna på BB uppmuntrade de alla kompisarna att besöka dem.

-Det var ganska smart. Där kunde man säga till dem när det blev för mycket. Här hemma är det inte lika lätt, säger Marie och berättar att, förutom IKEA-besöket, har den lilla familjen levt lite i sin egen bubbla de första sköra veckorna.

-Mormor och farmor kommer hit såklart, men de räknas inte. De tillhör ju familjen.

Hennes egen mamma Annika är klart babytokig.

-Hon kom upp på BB och satte kurs mot honom direkt. "Ge mig, ge mig" Sedan satt hon med honom i två timmar och vägrade släppa.

Löste amningsknuten

Och när dottersonen kommer på besök i Hässlegården är det självklart vem som ska köra vagnen.

-Då får jag ha hunden, skrattar Marie.

Men det var också Annika som löste amningsknuten.

-Det första dygnet var jättejobbigt. Vi kunde försöka hur lång tid som helst, men så kom någon ur personalen och då gick det direkt. Det var knäckande.

-Man vill ju gärna klara sitt barn själv, säger Marie.

Sedan visade mormor sitt knep och då lossnade det.

-Det var en sådan lättnad.

Sedan dess skenar William upp i vikt.

-Nu väger han 4 260, säger en stolt pappa och berättar att sonen imponerade på BVC-sköterskan genom att rulla runt på på undersökningsbordet.

-Hon sa att han var ovanligt stadig för sin ålder.

Tar pappatid

Andreas njuter så mycket han bara kan av sin lille son. Han förstår inte hur papporna förr klarade av att inte få vara delaktiga i sina nyfödda barn.

-Jag har hört så mycket att den första tiden är mammans, men jag tycker inte att det är så. Jag tar så mycket pappatid jag kan, säger han.

-Det är underbart att ha honom på bröstet.

Dock försvann pappaledigheten alldeles för snabbt.

-Men det var häftigt att komma till jobbet. En jobbarkompis välkomnade mig med orden "tjänare farsan".

-Och plötsligt förstod jag att det var på riktigt.