1. Avdelningar
  2. Orter
  3. E-tidning
  1. Shop
  2. Tjänster
  3. Annonsera
  4. Tipsa oss!
  5. Kundcenter

Innehåll A-Ö

Nyheter
Sara Södring har fotograferat människor i glädje och sorg i över 70 år. Nu är hon 91, men är fortfarande engagerad i Södrings foto i Tingsryd.
- Varje människa är en egen person, säger hon. Det är människan som bestämmer hur min bild ska bli.
Nyheter • Publicerad 12 maj 2003

Genom åren har Sara Södring lärt känna de flesta Tingsrydsborna. Hon var bara 19 år gammal när hon tog över firman efter brodern Jacob som då flyttade vidare till Borås. Hon hade drömmar om att bli hårfrisörska, men la dem på hyllan.

- Det var inte tal om något annat än att det skulle gå, säger Sara Södring och bjuder in till stort uppdukat fikabord i sin våning ovanpå Södrings fotobutik.

En institution

Varje dag serverar hon morgonfika till "tjejligan" på Södrings foto. Den består av den nya ägaren Anna Svensson, Inger Korner och Gunnevi Andersson. I fotolabbet står sonhustrun Gunilla Södring vars mamma Emy, 86 år, uträttar dagliga postärenden.

Ibland tittar också Saras dotter Mona Waldemar in liksom sonen Kony Södring som drev fotofirman tills Anna Svensson tog över i mars i år.

- Södrings är en institution, säger Anna Svensson som medger att hon känner ansvaret vila på sina axlar.

Hemma hos Sara Södring ingår den klassiska gamla lådkameran i möblemanget. Den är troligen tillverkad i Danmark för mer än 100 år sedan. Under kamerans skynke har många av de 1000-tals tagningarna i fotoateljén ßgjorts genom åren.

- Jag har alltid velat arbeta lugnt och sansat, säger Sara Södring. Som pressfotograf hade jag varit värdelös, säger hon med ett skratt.

Barnen hjälpte till

Efter att hon gift sig med Algot bytte makarna både efternamn och namn på butiken, som då blev Södrings foto. De båda barnen Mona och Kony fick tidigt lära sig att hjälpa till.

- Vi satt och klippte rent kopior, berättar Mona Waldemar. Man lärde sig mer och mer om mammas yrke efterhand.

Hon och lillebror Kony satt gärna och tittade i nyckelhålet när mamma Sara fotograferade brudpar.

- Vi tyckte att de vita handskarna som brudgummen höll, såg ut som små vita möss, minns hon med ett fniss.

En enda gång måste Mona och hennes kusin dock själva fixa en bröllopsfotografering. Då var mamma Sara och pappa Algot för ovanlighetens skull på semester. Det blev ett bröllopsfoto, men Mona berättar hur tokigt allt höll på att gå.

- Att fota var en pina för en blyg flicka som jag. Men jag lovade att sköta kameran och min kusin Inga skulle se till att brudparet stod rätt.

Räddande nålar

Kusinen upptäckte dock att brudgummen saknade väst under fracken, men det löste flickorna med att ringa och låna en väst av herrekiperingen i Tingsryd .

- Vi fick nåla in västen ryggen, men bilderna gick bra att ta.

Innan brudparet försvann till vigseln frågade Mona brudgummen om han visste var han hade ringen? Bruden svarade att hon aldrig skulle överlåta en viktig sak som en vigselring till honom, den hade hon själv hand om.

- Många gånger har jag undrat vad det blev av dom, säger Mona. Det vore roligt att få veta det.

När Sara Södring började som fotograf ingick även likfotografering i uppdraget. Många gånger fick hon också göra hembesök för att fotografera födelsedagsbarnen. Alla människor fotograferade sig på 50- och 60-talen, en skaffade folk egna kameror.

Under andra världskriget när maken var inkallad, skötte Sara firman själv.

- Jag tog taxi hem till kunderna och bilen väntade medan jag gjorde mitt jobb, berättar Sara.

Samlade minnen

Eftersom taxin inte kunde vänta så fick hon alltid säga nej tack till de uppdukade smörgåsborden med allsköns godsaker.

- Men bilderna blev perfekta.

Minnena från Sara Södrings spännande arbetsliv finns samlade i det enorma negativarkivet. På väggen längs trappan hänger hennes personligt präglade porträtt i svartvitt. Alltid tagna utifrån en egen idé.

- Mamma tar rörliga bilder, men ändå stilla, sammanfattar Mona Waldemar sin mors foton. Hon var före sin tid och kunde fånga det naturliga.

Den största förändringen i Sara Södrings jobb var när hassebladskameran kom. Då försvann det svarta skynket och ersattes med spegelreflexen. Numera tjatar Sara på unga Anna Svensson att hon ska skaffa digitalkamera.

- Man kan inte bromsa utvecklingen, säger Sara Södring. Det har jag alltid sagt.

I mitten på 80-talet slutade Sara Södring att fotografera. Sonen Kony Södring har också slutat ta bilder, och ägnar sig numera åt att rekonstruera gamla bilder och göra historia av dem. Sara Södring bygger bland annat utställningar med gamla bilder i hembygdsmuseet.

- Jag "bor" numera i arkivet, säger Sara Södring och få tacksamma blickar från de andra i gänget.

För vem skulle annars ha tid och ork att göra det jobb som Sara Södring gör?

Ann-Marie Andersson

ann-marie.andersson@blt.se

0455-772 25

Ann-Marie Andersson
Så här jobbar Blekinge Läns Tidning med journalistik. Uppgifter som publiceras ska vara korrekta och relevanta. Vi strävar efter förstahandskällor och att vara på plats där det händer. Trovärdighet och opartiskhet är centrala värden för vår nyhetsjournalistik.