Han kom som politisk flykting till Sverige som 18-åring, hamnade i Ronneby, intensivpluggade svenska och flyttade med 8 000 lånade kronor i handen till eget boende i Karlskrona. Året var 1970. Paul Gabris var ny i ett främmande land, men initiativrik och arbetsvillig och det dröjde inte länge förrän han inte bara hade ett jobb - utan två.

- Jag arbetade dels på LM Ericsson och dels som diskplockare på Piraten. Där fick jag en kväll hoppa in och spela plattor när diskjockeyn var sjuk och tydligen skötte jag mig rätt bra för jag fick förnyat förtroende.

På Piraten gjorde Paul Gabris några tuffa år. Dessförinnan hade han ingen erfarenhet från den ibland märkliga nöjesbranschen. Men det var nyttiga år.

- Jag fick lära mig att kunden är viktigast för det är kunden som betalar din lön. Det är den viktigaste erfarenheten från den tiden. Utan nöjda gäster blir det heller ingen lön. Det får man aldrig glömma.

Skicklig dj

Med tiden blev Paul Gabris framför allt en skicklig dj. Och kontakterna i nöjesvärlden blev fler. 1975 kontaktades han av EMA som behövde en turnéledare åt det nya stjärnskottet Magnus Uggla som bland annat skulle signera skivor på Borgholm på Öland. Uggla var en allt annat än kaxig kille. Då.

- Han satt på hotellrummet dit jag fick gå upp med autografblocken som han signerade. Själv vågade han inte gå ner och möta fansen. Han var för blyg.

18 timmars arbetsdag

Efter åren på Piraten ville Paul Gabris testa nytt. Men han blev nöjesvärlden trogen. Och bytte bara dansgolv. Från Piraten vandrade han vidare till Statt. Men det dröjde fram till 1986 innan han själv fick möjlighet att arrendera och driva stället; nattklubben Charlie´s.

Det medförda arbetsdagar på ibland 18 timmar och många sena nätter. Och ständig kontakt med krogen alla fällor, inte minst den obegränsade tillgången på alkohol.

- Spriten fanns ju där hela tiden, det fick man snart klart för sig. Om jag hade velat hade jag kunnat dricka dygnet runt. Men jag har klarat mig och har inga genetiska anlag för missbruk heller.

Tog över Ritz

1988 flyttade Paul Gabris in på Ritz som då var en "nöjesklubb med högt anseende för medvetna människor i åldrarna 18-25 år". Många stora artister kom till Karlskrona.

- Jag tog hit Creeps, Di Leva, Marie Fredriksson, Ankie Bagger...ja, nämn någon, alla var här. Det var en härlig tid och på den tiden funkade det med konserter på nattklubbar. Dagens festivalkultur har gjort det svårare. Vi är i ett helt annat läge där många attraheras av festivaltanken att betala ett pris för att se massor av bra band.

Än i dag talar Paul Gabris entusiastiskt om de första åren på Ritz.

Ett ställe han till och från och i olika former blev troget fram till 1998.

Men det har inte alltid varit gyllene tider. Nöjesbranschen är svårbedömd, trender kommer och går och publiken inte sällan otrogen. Dessutom finns det yttre faktorer som ingen nöjesdoktor i världen rår över.

Gala blev fiasko

Gabris inblandning i den fiaskobetonade Sailgalan slutade med en svår ekonomisk smäll och en skuld på över en halv miljon kronor.

- Vi landade snett och jag blev naturligtvis helt knäckt. Men i dag är jag skuldfri. Det är så det fungerar: ena gången går man plus, andra gången backar man.

Vad är du mest stolt över?

- Jag tror att de insatser jag har gjort för att få hit etablerade artister har höjt ribban för hela Karlskronas nöjesliv. I den utvecklingen har jag varit högst delaktig vill jag påstå. I dag kan vi sträcka på oss, få svenska städer i samma storlek kan matcha bredden på utbudet här.

Och vad borde gjorts annorlunda?

- . . . (lång paus). Jag och mina kompanjoner fick ett erbjudande att ta över Ja-Hotell (numera First Hotel) men tackade nej trots bra villkor. Det ångrar jag faktiskt att vi inte gjorde.

Sedan några månader är Paul Gabris tillbaka på klassisk mark, i samma lokaler på Ronnebygatan där han en gång drev Ritz. Nu är han platschef på Buddhas Bar, ett ställe han i egenskap av konsult dessutom projekterat och designat.

- Jag hämtade inspiration i bland annat Stockholm och Köpenhamn. Det blev som jag tänkt mig och stället konkurrerar inte med andra, utan kompletterar det befintliga utbudet.

Han är nöjd, men att ta jobbet som platschef var långtifrån självklart. Först efter ett diskussionsmöte och viss betänketid tackade han ja. För att nå framgång långsiktigt tillämpar han sin egen krogfilosofi och fokuserar på vad han kallar nyckelposterna: dörren, toaletten, baren. Dessa tre anhalter avgör om gästen blir nöjd, menar Paul Gabris, som överraskade sig själv och gästerna med så sent som förra veckan hoppa in bakom dj-båset. Bara för en kväll, men ändå. 53 år gammal.

Vet du vad dagens publik vill höra?

- Ja du (skratt)! Jag körde hits, det fungerar alltid. Bra musik som förmedlar känslor.