Kocken kom och fixade middagen

I radhuset på Verkö väntar tre otåliga barn på sin middag.

Alva, sex år, storasyster Elina, tolv år, och jämgamla kompisen Maria Sahlin har hunnit bli rejält hungriga efter biffen i skolan.

Normalt äter de macka och fil eller lättare mat på kvällen.

Pappa Lasse och mamma Carina, som båda jobbar på posten och varit igång sedan svinottan, äter middag på eftermiddagen.

En familj som alla andra.

Som försöker laga lite rejälare mat på helgerna mellan körningar till gympa och ridskolan, men som ofta faller i tidsfällan på vardagarna och tar till något snabbt.

Kanske är familjen Pettersson/Rodhin lite mer noga med maten än genomsnittsfamiljen

- Jag är uppväxt med en pappa som har diabetes. Mat har alltid varit viktigt i vår familj, säger Carina, som gärna lagar husmanskost på helgerna och sparar rester till veckans matboxar.

Margarin duger inte

Men i kväll ska det vankas trerätters.

Och det blev en läcker Verköchicken à la Peter till slut - även om vägen dit var lång för oss som skulle stå för maten.

Att ge sig ut i affären med en kvalitets- och prismedveten kock är nämligen inte samma sak som när man själv stressar mellan hyllorna och låter Mamma Scan dansa ner bredvid de djupfrysta pizzorna och fiskpinnarna.

En kock av Peter Liedstrands kaliber - som under sina nio år i branschen bland annat jobbat på enstjärnig krog i Frankrike och anrika Ulla Winblad på Djurgården - vet att flytande margarin inte duger i en cheesecake (det stelnar inte) och att örter är en färskvara som hör hemma i kylskåpet - inte på fönsterblecket.

Kyckling lika festligt

Peter går målmedvetet mellan avdelningarna. Och även om han alltid har en lista, låter han sig gärna inspireras i affären.

- Jag har ofta bilden av det färdiga resultatet i huvudet, men improviserar efterhand, säger Peter, som ser recept endast som en fingervisning att han är på rätt väg.

Mycket grönsaker ska det vara i korgen och hellre prisvärda råvaror än överdriven lyx. Peter köper till exempel nästan aldrig oxfilé.

- Den är mycket sällan värd sitt pris. En väl tillagad kyckling med rätt tillbehör kan vara minst lika festlig, säger han.

Och kyckling blir det i kassen vi handlar åt vår familj. Helst hade Peter köpt färsk, men eftersom det inte finns tillräckligt mycket av den varan får det bli djupfryst.

- Det går bra att snabbtina kyckling i ljummet vatten, säger Peter men vattnet får inte vara för varmt. Och kycklingen måste vara väl genomstekt.

- Överhuvudtaget ska man vara försiktig med kyckling. Skärbräda och kniv måste diskas noga efteråt. Och tänk på att disktrasan sprider smitta till andra råvaror.

Trasan en smittspridare

Peter använder därför hellre hushållspapper i köket.

- Disktrasan är värsta smittspridaren om den inte sköljs ordentligt mellan varven och byts ut ofta, säger han.

Väl på Verkö visar det sig att Carina Rodhin uppskattar denna extra omsorg.

- Jag fick Campylobakter (en sorts tarmbakterie) för 20 år sedan och det tog säkert tio år innan jag kunde äta kyckling igen, säger hon.

Kycklingköttet, som ska fyllas med godsaker, skärs såklart med Peters egen kniv - hans viktigaste arbetsredskap. Han har alltid med sina knivar. Även när han jobbar på restaurang.

Och det är inte enbart den vassa eggen som avgör.

- Balansen mellan olika knivar skiljer mycket, säger Peter.

I kockens värld är planeringen A och O. Matvaror plockas undan efter hand och använda bunkar och redskap diskas.

- Det svåraste med kockjobbet är att veta vilken ordning allt ska göras och inte få panik när man missbedömt läget, säger Peter som uppvisar en otrolig simultankapacitet.

Medan han hackar grönsaker, steker kyckling och sveper ihop en cheesecake, konverserar han småflickorna, som intresserat följer matlagningen.

Ska bli som Tina

Både Alva och Elina ska bli kockar när de blir stora. Som moster i Helsingborg eller kanske Tina på tv.

- Det är roligast att laga nudlar och piroger, tycker de.

- Och chokladmuffins.

Peter själv föredrar att laga riktig husmanskost och tycker att det är synd att en hel matkultur är på väg att försvinna.

- Folk har helt enkelt inte tid med förarbetet som många av rätterna kräver, konstaterar han.

- Mat ska gå snabbt, se läckert ut och gärna omges av en viss glamour.

Men att kockarna blivit vår tids rockstjärnor håller han inte med.

- Det mesta är fasad. Jag har sett många stupa över arbetsbördan och välja bort ett normalt familjeliv, säger Peter.

- Som kock måste man alltid vara beredd att jobba när alla andra är lediga: Kvällar, helger och storhelger

Sekundsnabb panik

Själv pluggar Peter numera data på heltid och jobbar extra som kock på kvällarna. Just nu är han inte beredd att offra så mycket av sitt privatliv.

Men visst saknar han pulsen i köket ibland. Den sekundsnabba paniken när det väller in beställningar. Kicken när adrenalinet pumpar igång och hela gänget ger järnet. Känslan när allt är klart och man vet att det fixade sig denna gång också.

För att inte tala om tillfredsställelsen när kunden mätt och belåten ger kocken toppbetyget.

Prinsessans hund

Det sistnämnda fick han en rejäl portion av när familjen Petterssson/Rhodin skrapat upp det sista av efterrätten. Det var bara Alva som uttryckte en viss skepsis till de märkliga varma smörgåsarna hon fick som förrätt.

Annars var alla precis lika nöjda som prinsessan Lilians hund var när den serverades köttbullar, gräddsås och potatismos av Peter ute på Djurgården.

kerstin.porshed@blt.se

0455-77 224