Klockan har blivit en klassfråga

Förvärvsarbetande - speciellt de som har småbarn - är ofta tidfattiga. De strävar efter att vara supereffektiva i vardagslivet för att få livspusslet att gå ihop. Många tidfattiga upplever en känsla av rörelse, liv och en utmaning i att få det hela att fungera medan andra lider av ständigt dåligt samvete och en känsla av otillräcklighet.

Varför accepterar vi att leva i denna situation? Finns det någon tjusning i att leva i en känsla av ständig tidsbrist?

- Vi känner oss viktiga och uppskattade och alla människor vill bli uppskattade. Själva innehållet i arbetet kan också vara lockande eftersom vi i dag har möjlighet att förverkliga oss i motsats till för femtio år sedan då många hade ett monotont fabriksarbete, säger Helena Lindskog, civilingenjör och humanist som har skrivit boken "Tidrika och tidfattiga - de nya samhällsklasserna" där hon beskriver fenomenet där tidfattig ofta är lika med pengar och framgång.

I dag är det status att vara upptagen. Almanackan ska vara fulltecknad och vi ska utstråla en känsla av att vi ständigt är på språng. "Det är full fart" säger vi när vi skyndar förbi varandra i tunnelbanan.

Om vi är uppbokade med inrutade almanackor har vi också svårt att slappna av under vår korta fritid - den måste också utnyttjas maximalt. Förr i tiden när en bonde eller en hårt arbetande industriman fick lite ledigt så njöt de för fullt av att göra ingenting. Men i dag överför vi vår effektiva och noggrant planerade livsstil till helgen och semestern.

- Vi maximerar semesternyttan med avprickade besökta platser, gympass, vinprovning eller golfrundor. Annars känns det som om den lediga tiden blir dåligt utnyttjad, säger Helena Lindskog.

Motsatsen till de tidfattiga är de tidrika. Uttrycket har en positiv klang men för de grupper som har mycket tid till sitt förfogande men är utan pengar eller ork; de ofrivilligt arbetslösa, förtidspensionärer eller sjukskrivna kan dagarna vara fulla av leda och frustration.

- Vi blir oroliga om vi får för mycket tid eftersom vi är så inställda på att ha fullt upp och vi vill vara effektiva. Blir tidrikedomen långvarig känner man sig utanför och med mindre status än de som har ett arbete att gå till. Däremot är nyblivna pensionärer en grupp tidrika som, om de har en bra pension och är friska, kan leva ett gott liv.

Är det inte så att många drömmar om just den här tillvaron och jobbar på som sjutton för att kunna vara helt lediga efter pensionen?

- Jag har träffat personer i 40-årsåldern som drömt om att vara lediga och förverkligat den drömmen. Men det har inte blivit som de tänkt sig, för ofta är hela bekantskapskretsen upptagna med att arbeta och den tidrike känner sig utanför och utan sammanhang efter ett tag. Det blir en för stor förändring eftersom man inte är förberedd på att vara tidrik om man varit tidfattig länge.

Lösningen, enligt Helena Lindskog, är att pendla mellan att leva som tidfattig och tidrik. Att intensiva arbetsperioder växlas med pauser fyllda av lugn och eftertanke.

- Man pratar om att jobba i projekt men för att det ska fungera måste man ha en slags säkerhet så att man kan njuta av lugnet efteråt. Det krävs också en ny chefsroll där chefen är mer flexibel och mer mån om de anställda för att det ska fungera. (PM)

Maj Staberg

Tips till den som är ofrivilligt tidfattig:

- Gå ihop med andra om du är ensamstående med barn.

- Försök att se på varför du är kvar i den här situationen - är det värt priset?

- Om det är status och pengar som lockar - kan du få en annan livskvalitet på andra sätt?

Tips till den som är ofrivilligt tidrik:

- Tänk på: Vad har jag haft för drömmar som jag inte har haft tid att förverkliga?

- Finns det nu tid över för att hälsa på gamla bekanta eller släktingar?

- Genom att man kan resa på udda tider så blir resorna billigare.

- Finns det några i liknande situation som jag kan gå ihop med?

(PM)