Hennes paradis är granne med Blekinges Pinan
Nu går det ju inte att jämföra de vindlande vägarna som kantar trollskogen strax väster om Johannishus med en stad där
det påstås blåsa från alla väderstreck samtidigt.
Den lilla pricken på kartan, Pinan, är
bra mycket mer idyll än sin namne med sina oändliga stenmurar och en körsbärsdal som målar allt i vitt när vintern släppt sitt grepp.
Fast ruiner efter flera små hus vittnar både om mer rörelse och betydligt "pinigare" levnadsvillkor än de som gäller i dag.
Ett pyttetorp kvar Och förmodligen skulle invånarna i den grupp av pyttesmå båtsmanstorp, som en gång i tiden utgjorde Pinan, ha kunnat berätta mer om det hårda livet förr på den blekingska obygden.
Nu finns bara ett torp kvar: Knop-Ottos stuga, där hans hustru Knop-Anna framlevde sina dagar med nio barn.
Men det är inte längre bebott och den äldre mannen som bodde där till alldeles nyligen kan inte fortsätta berätta sina spännande historierna för närmsta grannen, Eva Lingerhed-Freding.
Bygdens starke man Eva och hennes man Christian bor
sedan 17 år i "Ottossonastället" en liten bit från själva Pinan.
- Huset kallas så för att bygdens starke man, nämndeman Ottosson, bodde i det på 40-talet, förklarar Eva, som också kan berätta att hennes och makens hem byggdes på 1760-talet i Levalundamåla.
- Men när de laga skiftena trädde i kraft i mitten av 1800-talet flyttades huset upp till vägen.
Centralt men på landet Och Eva trivs alldeles ypperligt med
livet i Pinan, det allt annat än skönklingande namnet till trots.
- Det är perfekt. Lagom centralt med
åtta kilometer till torget i Ronneby, men ändå på landet. Och så är det ju så vackert här. Speciellt på våren.
Vad maken Christian tycker om namnet Pinan förblir däremot en hemlighet.
Det kanske rentav väcker angenäma lumparminnen från en tid i en stad med samma öknamn.