Ett hantverk på väg att dö ut
Bertil Andersson, lärare på båtbyggarlinjen och med ett specialintresse för blekingska allmogebåtar, kan bara beklaga att det inte lönar sig att föra den gamla traditionen vidare.
Han kan berätta att det för inte alls särskilt länge sedan var gott om båtbyggare i skärgården och att alla dessa satte sin speciella prägel på sina båtar.
- Båtarna byggdes utifrån sitt syfte och det vatten de skulle färdas i, säger han.
En blekingseka från Hasslö skilde sig således avsevärt från en från Sturkö.
Gemensamt för dem var dock att blekingsekan är en rodd- och segelbåt.
Inget annat.
- En blekingseka har aldrig motor, fastslår Bertil Andersson bestämt.
Med allmogebåtar menar han bruksbåtar för "vanligt folk".
Vanligast av dessa båtar var blekingsekan.
- Före 1880-talet fanns bara blekingsekor i vår skärgård. Den för Blekinge typiska jaktkanoten, som användes vid sjöfågeljakt, kom inte förrän i början av 1900-talet, säger han.
En blekingseka, med sin typiskt femkantiga akterspegel, fanns i många varianter.
Till exempel fraktekan eller storekan, som användes för transporter bland annat från stenbrotten, den lite mindre vrakekan, som var en havsgående fiskebåt, och minsta båten för jakt och småfiske.
- Det var inte ovanligt att ett hushåll hade flera stycken blekingsekor i olika storlekar, säger Bertil Andersson.
Också termerna varierade mellan öarna. Men ett uttryck torde ha varit gemensamt.
Smack för storsegel.
Läs mer: Båtar i Blekinge av Båtdokumentationsgruppen.
