De ger glömda ansikten ett namn

Hundratals foton med tusentals identifierade ansikten. Det har det blivit genom åren för deltagarna i studiecirkeln i Kallinge. I mer än femton år har de träffats varje vecka för att gemensamt leta i minnet och sätta namn på sedan länge glömda ansikten. Från början var det gruppbilder och arbetsplatsfotografier från Kockums som skulle identifieras, de flesta från fotograf Ekholms samlingar. Efterhand har även privatbilder tillkommit.

Gott minne

- Barn och barnbarn som fått gamla bilder har lämnat in dem till oss. Oftast kan vi lista ut vilka de föreställer, berättar Erik Berg, ledare för studiecirkeln.

Det var kulturpersonligheten Ewe Nilsson som en gång drog i gång studiecirkeln. Och verksamheten har fortsatt även efter hans bortgång. Minst åtta, nio stycken medlemmar har de varit hela tiden. När några har gått bort eller blivit sjuka har andra kommit till. De flesta från Kallinge och många av dem gamla Kockumsarbetare.

- Jag är en katt bland hermelinerna för jag jobbade på K-marknad. Men där lärde jag ju känna mycket folk, säger Klas Månsson.

För i detta detektivarbete är det viktigt att ha mött många människor. Och ha gott minne. Något som alla cirkelmedlemmarna har.

Arkiveras i museet

När cirkeln har fått en ny bild att sätta namn på börjar de alltid med att numrera personerna på bilden. Därefter kan identifieringen ta vid. Först av de som är lätta att känna igen, därefter av de svårare.

- Ibland får vi ta hjälp av allmänheten. Kanske kommer vi att tänka på någon som borde minnas, och så kan vi ta med oss fotot dit, säger Klas Månsson.

Det färdiga resultatet arkiveras sedan i Gjuterimuseets fotoarkiv. Här står pärm eller pärm med bilder. Varje pärm har en etikett som visar vad för slags fotografier den innehåller, allt från personfoto till bilder från gjuteriet, eller emaljerverket i Ronneby.

För även om de flesta av cirkelmedlemmarna kommer från Kallinge är det även en hel del Ronnebybor som deras skarpa ögon känt igen. Och det handlar om personer från alla tider. Inte bara de egna arbetskamraterna eller klasskompisarna, utan kanske även deras fäder. Så långt som tillbaka till det förra sekelskiftet kan cirkelmedlemmarna sträcka sig. Och oftast är det öknamnen som de kommer på först.

Alla hade öknamn

- Förr i tiden hade alla öknamn. Ofta får man fundera på vad det var folk hette egentligen, säger Stig Svensson.

Till hösten hoppas studiecirkeln få med några kvinnliga medlemmar. I dag är de bara män, något som gör att det oftare är kvinnor än män som förblir oidentifierade på bilderna. Och cirkelmedlemmarna är väl medvetna om att de bedriver ett viktigt arbete.

- När vi sedan är borta finns det ingen som kan göra det här, konstaterar Erik Berg.

lina.soderstrom@blt.se

0457-789 82