Sandra Fonnisson: Dålig syn vid 45 – är det ens rimligt?!

Båda mina föräldrar fick glasögon innan de fyllt 30 år. Själv har jag varit förskonad och har både min hörsel och syn intakt. Eller så var det i alla fall till nyligen då jag upptäckte att en dag framför datorn ger mig huvudvärk och att jag behöver hålla mobilen lite längre ifrån för att texten på skärmen ska bli helt skarp. Jag bokade tid till en optiker som mätte och kollade mina ögon och synförmåga. Det visade sig att mina ögon skulle må bra av både terminalglasögon och skalmar med progressiva linser. Optikern ledde varligt ut mig till butiksdelen där tusentals bågar och glasögon för alla tänkbara tillfällen går att inhandla. Försäljaren menade att jag borde köpa flera glasögon samtidigt med olika färger så att de kan matcha mina kläder. Jag avböjde vänligt men bestämt. Jag är inte redo för inköp, jag bearbetar fortfarande att jag har fått ett handikapp på grund av ålder. Hur är det ens möjligt?! Jag föddes ju nyss född, blott 45 år gammal och har precis kommit till den riktigt roliga delen av livet. Är det då rimligt att drabbas av dålig syn? Nej, det är det inte. Dessutom behöver jag inte fler saker att tappa bort eller sätta mig på. Terminalglas kan eventuellt införskaffas men resten får vackert vänta. Tills jag accepterat mitt öde och svalt min missklädsamma fåfänga.