Biltest: Sveriges mest sålda elbil Kia Niro uppdaterad – så bra är den

Tiderna då man helst inte ville synas i en Kia är förbi. Med sjuårig nybilsgaranti, en rejäl kvalitetsuppryckning och lite modigare design har Kia seglat upp och blivit det nya folkliga bilmärket i Sverige. När Kia Niro kom i elbilsutförande 2018 fanns det i stort sett inga konkurrenter som erbjöd en lika rymlig suvkaross med eldrift till hyfsat pris. När modellen nu uppdateras ser det annorlunda ut.

Det har tillkommit alternativ som Volkswagens ID3, MG ZS EV, BYD Atto 3, Citroën e-C4, Peugeot e-2008 och inte minst nya MG4 som är både billigare, roligare och mer generöst utrustad.

Designen är uppdaterad, det ser man tydligast i fronten som fått en tuffare framtoning. Bilen har vuxit några centimeter på längden och bredden, något man inte tänker så mycket på eftersom bilen var hyfsat rymlig även innan. Bagageutrymmet har också ökat några liter och är bra för klassen.

De mest välkomna uppdateringarna är att bilen nu har dragkrok som kan dra 750 kilo och att det finns en frunk under motorhuven där laddkablarna kan stuvas undan. Det är skönt att kunna separera de smutsiga sladdarna från övrig packning i bagageutrymmet. En annan välkommen funktion är det går att förvärma batteriet under långresa (något som kortar laddtiden avsevärt om vintern). Dessutom har förarmiljön fått ett välbehövligt lyft, nu får man dubbla digitala skärmar med samma upplägg som i EV6. Att Kia har valt att behålla en del vanliga knappar till de mest använda funktionerna som rattvärme och sätesvärme är bra.

Köregenskaperna har vässats lite grann. Bilen upplevs som tystare än tidigare och har även blivit mer bekväm. Men det är fortfarande inte skojigt på förarplats. Prestandamässigt är effekten fortfarande på 204 hästkrafter. Från noll till hundra går alltjämt på 7,8 sekunder. Däremot har vridmomentet sjunkit en aning för att motverka att framhjulen slirar, som de kan göra i elbilar där all kraft kommer på en gång. Batteristorleken är samma som i föregångaren men räckvidden har ökat med fem mil till totalt 46 tack vare att bilen blivit mer effektiv.

Dessvärre är laddhastigheten också densamma. Med 72 kilowatt laddar man från 10 till 80 procent på strax över 40 minuter vid en snabbladdare, något konkurrenterna klarar på 30-35 minuter.

Uppdateringarna är inte direkt revolutionerande men nödvändiga. Den andra generationen är alltjämt ett bra och förnuftigt val som gör att Niro kommer att fortsätta vara en storsäljare ett tag till. Förutom att det inte är det billigaste alternativet längre, och att laddhastigheten är lite långsam, är den största invändningen kanske det emotionella. Niro lämnar trots allt ett ganska blankt körintryck. Där har den kinesiska konkurrenten MG4 visat att det faktiskt går att vara både billig och kul på samma gång.

MG4 kostar 415 000 kronor och ger då utrustning som i Kias fall motsvaras av utrustningsnivån Advance som kostar 560 000 kronor. Visst, MG4 har inte samma finish men den är roligare och täcks också av sju års garanti.