Det undrar en man som luktar tre timmar gammal västkustlangos, men som uppenbarligen bär sin röda Wilmer X-tshirt med såväl pondus som stolthet. Han säger att han längtat efter det här ögonblicket. Att det var tack vare Wilmer X som han en gång i tiden startade byggfirma.

Jag hinner inte fråga varför. Larmet från scen tar över.

Men nej, de har inte ens gjort en spelning sedan Helsingborgsfestivalen 2011.

Men vi snackar rutinerade herrar här. Ringrostighet är för amatörer. Det är trots allt bandets tusende spelning någonsin.

Det är kanske just därför Nisse Hellbergs ögon glöder extra mycket när han kliver upp på festivalens största scen på lördagseftermiddagen.

Sedan väntar 55 minuters fullt blås i gränslandet mellan febrig boogie, skånsk rotrock och bonnagårdsblues. Visst kan låtvalet diskuteras men inte bandets medvetna fokus på det driv och gung som drog lokomotiv Wilmer X under de första åren på 80-talet.

De var där för att ge publiken det 25 000 personer ville ha - ren och skär nostalgi.

Och det funkade alldeles förträffligt.