Wallströms pacifism hotar Sveriges säkerhet

Men samtidigt som den svenska fredsrörelsen sjöng ”det finns inga soldater mer” och ”give peace a chance” i kör med utrikesminister Margot Wallström (S) och vår egen Magnus Manhammar (S), riksdagsledamot från Blekinge, började besvärande kritiska frågor infinna sig:

Vad skulle ett svenskt ratificerande av konventionen innebära för vår egen säkerhet? För våra militära samarbeten? Vår internationella övningsverksamhet? För svensk försvarsindustri? För möjligheten att, någon gång i framtiden, gå med i Nato? Hade utrikesministern tänkt på detta? Vad tyckte försvarsministern?

När eftertänksamheten sprang i kapp plakatpolitiken blev det svettigt på Rosenbad och motstridiga ståndpunkter blottlades i regeringen. På ena sidan försvarsminister Peter Hultqvist (S) och på den andra utrikesministern.

Till slut löstes konflikten på ett klassiskt sätt för att inte bli alltför ansträngande i den då stundande valrörelsen: frågan sköts på framtiden, till efter valet, och skulle utredas av ambassadör Lars-Erik Lundin. Så i början av 2019 kom utredningen och Lars-Erik Lundin avrådde klart och tydligt från en ratificering: ”Sverige varken bör tillträda eller underteckna konventionen i dess nuvarande form.”

Men vad spelar det för roll vad regeringens egen expert kommit fram till? Det är väl bara att önska fred lite mer? Skriva lite större plakat? Sjunga lite högre? Påminna om Olof Palmes och Alva Myrdals fredsarbete? Och så ställa den retoriskt fula frågan: hur kan någon vara för massförstörelsevapen?

Nu går det dock inte längre för pacifisterna och fredsvännerna att fortsätta så. Flertalet tunga remissinstanser har nu inkommit med sina synpunkter om det globala kärnvapenförbudet. Dessa kan, för den som bryr sig om Sveriges säkerhet, omöjligen sopas under matten eller glömmas och önskas bort.

Kungliga krigsvetenskapsakademien skriver: ”Detta betyder att de militära samarbeten som Sverige under en följd av år utvecklat antingen skulle starkt försvåras eller behöva avvecklas.”

Försvarshögskolan: ”Sverige [har] en hel del att förlora, och synnerligen lite att vinna, på att underteckna och ratificera konventionen om förbud mot kärnvapen.”

Totalförsvarets forskningsinstitut (FOI): ”FOI delar även utredarens bedömning att ett tillträde till konventionen skulle ha betydande negativa konsekvenser för svensk försvars- och säkerhetspolitik”.

Försvarsmakten: ”Försvarsmakten delar utredningens slutsats att Sverige inte bör skriva under eller ratificera konventionen, då det skulle ge en starkt negativ påverkan på Försvarsmaktens möjlighet att fullfölja sina uppdrag inom nuvarande försvarspolitiska inriktning. Försvarsmakten bedömer att konsekvenserna för svenska försvars- och säkerhetspolitiska samarbeten kan komma att bli stora om Sverige tillträder konventionen.” Och vidare: ”Med nuvarande bi- och multilaterala samarbete och dess betydelse för Försvarsmaktens förmågeuppbyggnad respektive förmågeanvändning, riskerar ett svenskt tillträde till konventionen att få stor negativ påverkan på förutsättningarna att försvara Sverige.”

Nej! Nej! Nej! säger de tyngsta remissinstanserna, våra expertmyndigheter inom försvarsområdet. Alltså några av de myndigheter som har det yttersta ansvaret för landets säkerhet. Den S-ledda S/MP-regeringen och Socialdemokraterna som parti kan omöjligen ignorera dessa invändningar. På punkt efter punkt har kritikerna av kärnvapenförbudet fått rätt. Till alla dem som hitintills stött kärnvapenförbudet: Det är hög tid att tänka om!

Det må vara tacksam plakatpolitik att propagera för ett globalt förbud av kärnvapen. Få är de som inte önskar att världen skulle vara fri från dem. Men politiken, i synnerhet inte försvars- och säkerhetspolitiken, kan inte bygga på idealism och rosa drömmar om världsfred. Inte så länge diktatorerna Vladimir Putin, Xi Jinping och Kim Jong-un har tillgång till kärnvapen.

Nu har regeringens egen expert och flera ledande expertmyndigheter klargjort att ett svenskt antagande av det globala kärnvapenförbudet som ligger på bordet – givet hur det är konstruerat och givet omvärldsläget – inte ligger i vårt nationella intresse. Det är vår säkerhet som står på spel och relationen till dem som vi räknar som våra säkerhetspolitiska vänner.

Om regeringen, statsministern, utrikesministern, försvarsministern och hela det socialdemokratiska partiet tar vår säkerhet på allvar tar de till sig av vad regeringens egen utredare, Försvarsmakten, Totalförsvarets forskningsinstitut, Försvarshögskolan och Kungliga krigsvetenskapsakademien säger. Och de säger nej!