Vi kan inte ge det Ukraina förtjänar
Det dödande nedslaget i Polen på tisdagskvällen var enligt Nato ett olyckligt resultat av ukrainskt luftförsvar mot ryska angrepp. Natos generalsekreterare Jens Stoltenberg gjorde klart att det innebär att det yttersta ansvaret ligger på Ryssland, men att det inte kan ses som ett ryskt angrepp på Nato-landet Polen.
Det hela har flera dimensioner. Det visar att Nato vill undvika att något som inte är en medveten krigshandling riktad direkt mot ett medlemsland utlöser en överilad reaktion som sedan inte går att ta tillbaka. Nato är inte en part som vill ”eskalera kriget” som det hävdas från vissa håll, utan finns till och agerar för att undvika krig.
Det visar också med all önskvärd tydlighet vilket pris Ukrainas status som icke-Nato-land har. Ukraina utsätts dagligen för nya attacker riktade mot exempelvis elförsörjning, i Kiev, Lviv, Charkiv och andra städer. Någon respekt för människoliv finns inte från rysk sida. Det är mot de attackerna Ukraina försvarar sig, vilket ledde till tisdagens dödsbringande explosion på den polska sidan.
Det ställer den moraliska frågan på sin spets om hur Ukrainas europeiska grannar och Nato bör agera. Varför ska Ukraina – som vill vara med i både Nato och EU – inte fullt ut få den solidaritet i form av militärt försvar som andra demokratiska stater i Europa kan förvänta sig? Medlemskapet som Sverige och Finland nu suktar efter, är den formella förklaringen. Men som moralisk ursäkt räcker den inte. Ukraina har inte mindre rätt till sina gränser än andra stater. Ukrainska barn har inte mindre rätt till sin skolgång och att leva i fred i sin stad eller by än andra barn.
Varken Nato, EU, eller någon annan grupp av länder har planer på att ge Ukraina det yttersta stödet – en koalition för fullt militärt ingripande på Ukrainas sida. Väst väljer bort det moraliskt riktiga för ett realpolitiskt spel i förhoppningen att kriget inte ska sprida sig vidare, att fler människor inte ska behöva uppleva det ukrainarna får stå ut med. Det av Ryssland och dess villiga gödselspridare i politiska träskmarker – som även återfinns i svensk finpress – spridda budskapet är att det finns ett Nato-hot som har tvingat/påverkat Ryssland till kriget mot Ukraina. Det är i bästa fall okunnigt och befängt, i värsta fall medvetet förräderi när det uttalas och skrivs.
För Sveriges del kom på onsdagen ett efterlängtat besked från regeringen om ytterligare ett stödpaket motsvarande 3 miljarder kronor till Ukraina. I det ingår luftförsvarssystem, ammunition, vinterutrustning, terrängbilar med mera. Det är efterlängtat och rätt. Samtidigt ska svenska medborgare vara uppmärksamma på att det stöd som ges till Ukraina påverkar det svenska försvaret och dess förmåga. Decennier av underlåtenhet att upprätthålla försvaret gör att det inte finns några marginaler, det är snarare så att det i Sverige råder brist på allt det som Ukraina behöver.
Väst, Nato, EU, Sverige – ger av olika skäl inte det Ukraina förtjänar. Det finns förklaringar och möjligen ursäkter för det. Men det finns en stat och ett styre som är skyldig till alltihop – Ryssland. Gå aldrig på något annat.
