GDPR Illustration

Ta del av våra användarvillkor

Med dataskyddsförordningen GDPR (General Data Protection Regulation) har vi uppdaterat våra användarvillkor så att det framgår vilka uppgifter vi samlar in från dig – och vad vi använder dem till. När du besöker våra webbplatser och appar samlar vi in uppgifter från dig för att förbättra din användarupplevelse. Det inkluderar även vilka annonser vi visar för dig.

Varför säger så många nej tack till facket?

Politiserade fack ett starkt skäl till varför folk tackar nej till fackmedlemskap, visar ny studie. Och det är helt rimligt. Att fackförbunden ska ta politisk ställning till allt mellan himmel och jord är en rest från en förlegad tid.
LO-borgen i Stockholm.
LO-borgen i Stockholm.
Foto: Robin Haldert / TT
Detta är en ledarartikel som uttrycker Blekinge Läns Tidnings politiska linje. Tidningens politiska etikett är oberoende liberal.

Organisationsgraden på svensk arbetsmarknad har sjunkit som en sten under en längre tid. 1993 var 85 procent av de anställda organiserade i ett fackförbund. 2020 var siffran nere på 69 procent.

Tittar man närmre på statistiken kan man se några intressanta trender. Medan samtliga LO-förbund har tappat medlemmar har tjänstemannafack som Unionen, Ledarna, Sveriges ingenjörer och Akademikerförbundet SSR växt kraftigt. LO-facken Transport respektive Handels förlorade exempelvis omkring 17 000 medlemmar vardera mellan 2006 och 2020. GS-facket och Hotell & Restaurang-facket har mer än halverats.

I senaste numret av Ekonomisk Debatt, Sveriges ledande tidskrift för ekonomisk forskning, presenteras resultatet från en enkätstudie som har studerat varför människor är med i ett fackförbund eller varför de tackar nej till medlemskap.

Särskilt sistnämnda frågeställning borde vara särskilt intressant för de fackförbund som sett stora medlemstapp under flera år.

"Den saken kan vuxna människor sköta på egen hand utan fackligt överhuvud."

Av studien framgår att det starkaste skälet bland icke-medlemmar till varför de inte vill gå med i facket är att ”facket driver politiska frågor som jag inte sympatiserar med”.

I slutet av artikeln ger författarna – professor emeritus Lars Calmfors, doktoranden Carolina Persson och masterstudenten Julia Nederberg – några råd till fackförbunden om hur de ska agera för att attrahera fler medlemmar. De skriver bland annat: ”Insatser för att uppnå olika samhällsmål och marknadsföring av dessa aktiviteter är sannolikt inte effektiva metoder att öka antalet medlemmar. Dessa verkar inte värdera sådana insatser särskilt högt som skäl för att vara med, samtidigt som missnöje med att facket driver politiska frågor som man inte sympatiserar med tycks vara ett vanligt skäl för att inte vara ansluten.”

Det är ett klokt råd. Det är en rest från en förlegad tid att fackförbunden ska ta ställning i alla möjliga och omöjliga politiska frågor, bedriva uteslutningskampanjer mot medlemmar som engagerar sig i ”fel” parti (läs SD) eller beslagta medlemmarnas pengar och skicka dem vidare till Socialdemokraternas partikassa.

Folk vill inte bli ofrivilliga partifinansiärer eller indirekta partimedlemmar bara för att de går med i ett fack. Den saken kan vuxna människor sköta på egen hand utan fackligt överhuvud.

Att den fackliga organisationsgraden har fallit så kraftigt som den har gjort är allvarligt för den svenska modellen på arbetsmarknaden. Vår modell med kollektivavtal – alltså att fack och arbetsgivarorganisationer förhandlar kollektivt för alla företag och alla anställda – bygger på att organisationsgraden är hög. Varningslamporna lyser nu röda.

Läs mer