Vänstern och högern mognar

”Det är långt ifrån alla människor som vill bli en del av det svenska samhället. Just nu har vi minst 40 släktbaserade kriminella nätverk i Sverige. Så kallade klaner. De har kommit till Sverige, påstår jag, enbart i syfte att organisera och systematisera kriminalitet.” Löfving fortsatte: ”De arbetar med att skapa makt, de har stor våldskapacitet, de vill tjäna pengar.” ”Man tar sig in i näringslivet, det finns också exempel på att man tar sig in i det politiska livet och vill ha en roll att spela i den offentliga riktiga styrningen av en kommun eller till och med av Sverige.”

Det är ett tydligt besked från polisens högsta chefer, något som behövs för att kunna förändra debattens utgångspunkter och påverka den politiska synen på hur den grövsta kriminaliteten ska bekämpas. Det är inte så att kunskapen har saknats. Journalister som Johanna Bäckström Lerneby, aktuell med boken ”Familjen”, och Per Brinkemo, en av redaktörerna för antologin Klanen (Timbro, 2018), har sedan många år granskat och förmedlat kunskap om klaners uppbyggnad.

På Aftonbladet kultur klassades ”Klanen” av en skribent som ”en kulturrasistisk bok som kommer tjäna nationalistiska och främlingsfientliga krafter”. (Aftonbladet 4/11 2018) Det var länge ett självklart sätt på tidningarnas vänsterkultursidor att förhålla till den råa verkligheten. Men saker börjar hända även där. Dåvarande kulturredaktör Åsa Linderborg såg sig tvungen att markera avstånd till recensionen (Aftonbladet 15/11 2018) och skrev under rubriken: ”'Klanen' borde inspirera vänstern att söka egna svar”. Det senare är ett exempel bland flera att det finns en vänster som har vaknat till och inser vilket hot klaner och islamism utgör mot den individuella friheten och all form av integration.

Den vänstern har funnits länge, socialdemokraten Nalin Pekgul är ett av de tydligaste exemplen på hur en politiker på central plats tidigt försökte nå fram med budskapet om islamismens hot. Men tyvärr var då motståndet för hårt. Som Pekgul säger i en färsk intervju med Kvartal har S-organisationen Tro & Solidaritet haft ett förödande inflytande: ”När det gäller islamistiska organisationer är jag besviken på mitt parti, att man inte tog i ännu hårdare mot Tro och solidaritet, för de är en olycka för partiet”. Pekgul förklarar också att Miljöpartiets inflytande har varit förödande för integration och migration. Men hon gör också högern ansvarig för att genom friskolor och privatisering släppa fram möjligheter för islamister att ta grepp om välfärdsinstitutioner. Pekgul har rätt i naiviteten har absolut inte varit en fråga för den ena halvan av den traditionella svenska vänster-högerskalan, som ju i hög utsträckning handlat om ekonomisk politik och den offentliga sektorn.

Nuvarande tid beskrivs ofta som en polariseringens tidevarv. Men den som vill se tecken på tillfrisknad kan se det i att kunniga röster med nykter syn på sakernas tillstånd får mer utrymme. När debattörer delvis flyttar sina positioner för att verkligheten förändras är det också ett hälsotecken. Det tycks vara en förändring på gång i samtalet mellan vänster och höger, något som går att snappa upp i olika sammanhang. Göran Greider och PM Nilsson kan numer nicka instämmande åt varandra till att skattesänkningar inte är alltings lösning ett år när flera samtidiga kriser härjar i samhället. De två kan se skillnader i hur mycket som ska förklaras av socioekonomiska faktorer i ett samhälle där trots allt fri utbildning på alla nivåer ger möjligheter åt fattiga som saknas på många håll i världen, men båda ser klaner och organiserad brottslighet som ett reellt hot. (Godmorgon världen 6/9, Panelen P1)

I den mörka, lätt dystopiska utvecklingen mot en stat som har tappat greppet och släppt fram de brottsliga nätverken och extremisterna tätt inpå sig, syns trots allt en ljusning vid horisonten. Där anas en vänster, mitten och höger som talar om faktiska förhållanden och hur det finns viktiga värden i Sverige som måste bevaras om landet ska fungera som en sekulär stabil stat med välfärdsambitioner.

Ett tillfrisknande kan vara på gång. Sverige kan vara redo för en mogen debatt.