Anders Gustafsson: Undergången – en förträfflig affärsidé
I mer än två decennier arbetade Anders Bolling som journalist på Dagens Nyheter. 2015 belönades han med Kungliga Ingenjörsakademiens pris för vetenskaplighet inom journalistiken, ett pris som ska premiera ”ett vetenskapligt synsätt i media och excellent journalistik om vetenskap, teknik, innovation och entreprenörskap”.
Under våren gav sig Bolling i kast med att granska larmen om att vi befinner oss i en tid av ett sjätte massutdöende. Man brukar tala om fem tidigare massutdöenden i jordens geologiska historia. Det senaste ägde rum för 65 miljoner år sedan då dinosaurierna försvann. Andelen arter som ska dö ut för att det ska röra sig om ett massutdöende brukar anges till 75 procent.
I en längre text, publicerad på sajten Warpnews i april (den 25 april), frågar sig Bolling om jordens flora och fauna är närmare kollaps än någon gång sedan dinosaurierna försvann? Pekar kursen dit? Eller är det vår ökade uppmärksamhet på naturen som får oss att se det så?
Larmen om ett sjätte massutdöende torgförs från tid till annan av diverse miljöorganisationer och upprepas av politiker och tidningsrubriker, som ett eko. Greenpeace hävdar att det pågår ett sjätte massutdöende av djur och arter. Naturskyddsföreningen instämmer. WWF menar att vi är på väg dit.
Och det låter onekligen inte särskilt angenämt, i synnerhet inte då ett sjätte massutdöende kan härledas till mänskliga aktiviteter. Men vad fann då Anders Bolling i sin undersökning?
Jo, Bolling skriver att ”Det är ovedersägligt att bestånden av ett stort antal arter krympt i takt med att mänskligheten satt större avtryck på jordytan. Takten i nedgången har dock börjat avstanna. Det är belagt att runt 900 arter, varav 350 ryddragdsdjur, dött ut de senaste 400 åren. Med gängse definition står det klart att ett sjätte massutdöende inte äger rum på jorden.”
En källa till förvirring är det som kallas för artutrotningen i stället handlar om krympande bestånd. Det är i sig allvarligt men inte lika allvarligt som att en art utrotats – det vill säga att den försvunnit för gott.
”Och vad är en bättre affärsidé om man vill ha uppmärksamhet än vår snara undergång?”
Nu skulle man kunna tro att Bolling snabbt skulle ha fått mothugg av apostroferade miljöorganisationer. Den som trodde det, trodde dock fel. I stället har hans kritiska genomgång nästan helt mötts av tystnad. Detsamma gäller också den debattartikel Anders Bolling, tillsammans med Mathias Sundin och Emma Varvaloucas, häromdagen skrev i Expressen (den 6 juli) om sina efterforskningar. Än ingen replik.
Hur ska man förstå det?
Här en hypotes. Greenpeace och andra miljöorganisationer är stora kampanjorganisationer som är beroende av donationer och/eller medlemskap. Bara Greenpeace Norden fick 2021 in över 200 miljoner kronor genom gåvor enligt organisationens årsredovisning. Hur får man in pengar? Jo, man måste ha slagkraftiga budskap. Och vad är en bättre affärsidé om man vill ha uppmärksamhet än vår snara undergång?
Poängen med nämnda granskning är inte att avfärda problemet med den globala förlusten av biologisk mångfald utan att bilden behöver nyanseras eftersom ”överdriven domedagsretorik leder till hopplöshet”. Riktigt sorgligt blir det också när domedagsretoriken skyler det faktum att människan också funnit sätt att förbättra livsvillkoren för många hotade arter.
Det låter som ett klokt och hållbart förhållningssätt, levererat av bland andra en prisbelönt journalist som i många år just intresserat sig för klimat och miljö. Frågan är bara vad miljöorganisationer säger till sitt försvar.
Det vet vi inte än – och det är tyvärr ganska avslöjande.
