Blekinge Läns Tidning logo
  1. Avdelningar
  2. Orter
  3. Sport
  4. E-tidning
  1. Tjänster
  2. Annonsera
  3. Tipsa oss!
  4. Kundcenter

Innehåll A-Ö

Annons

Carl-Vincent Reimers: Träffsäker kritik av fransk antiliberalism

Den tidigare Karlskronabon och liberalen Fredrik Segerfeldt skriver underhållande om fransk politik och kultur. Och förväntar sig att vi både ska bli inspirerade och avskräckta.
Carl-Vincent ReimersSkicka e-post
Publicerad 14 september 2021
Carl-Vincent Reimers
Det här är en krönika av en medarbetare på ledarredaktionen. Blekinge Läns Tidning politiska etikett är oberoende liberal.
Fredrik Segerfeldt är liberal skribent och uppvuxen i Olofström och Karlskrona. Han har tidigare arbetat för Svenskt Näringsliv och dess europeiska paraplyorganisation, Business Europe.
Fredrik Segerfeldt är liberal skribent och uppvuxen i Olofström och Karlskrona. Han har tidigare arbetat för Svenskt Näringsliv och dess europeiska paraplyorganisation, Business Europe.Foto: Anders Oxelström och Timbro

Frankrike spelar på flera sätt en allt viktigare roll i europeisk politik. Efter Brexit har ”sexhörningen” – l'hexagone – som fransmännen kallar sitt land, tagit ett tydligare ledarskap om EU.

Tyvärr verkar intresset för EU:s andra största ekonomi och ett av våra stora europeiska kulturländer påtagligt svagt i dagens Sverige. 2018 larmade språkvetare om att kunskaperna i franska och tyska sjunkit stadigt bland svenska elever sedan 2008. Och fransk eller tysk politik hör till undantagen i våra stora dagstidningar.

Annons

I detta läge presenterar liberalen och blekingen Fredrik Segerfeldt vad som kan beskrivas som en folkbildningsbok för fransk kultur och politik. Häromveckan berättade han själv i en intervju med BLT:s kultursida om sin personliga relation till landet, där han gjorde ett utbytesår på 80-talet. Det blev en kulturkrock att komma från Lyckeby till Champagne, men också starten på en livslång kärlek till fransk kultur.

”Kanske kan den få oss svenskar som dagligen marineras i anglosaxisk populärkultur att också ibland vända blicken mot Voltaires och Victor Hugos förlovade land.”
Carl-Vincent Reimers

Bokens budskap är en balansgång mellan att å ena sidan läxa upp fransmännen i fråga om politik, å andra sidan förklara hur det franska samhället fungerar. På det sättet placerar sig boken i en stolt tradition av svenska frankofiler som på litteraturens väg har folkbildat om landet. Här kan nämnas Herman Lindqvists Rapporter från Mittens rike (Norstedts, 1989), den legendariske Pariskorrespondenten Knut Ståhlbergs de Gaulle: generalen som var Frankrike (Norstests, 2004) samt Alice Petréns Made in France: Stolthet och nationalism (Atlantis, 2015).

Till denna rad sällar sig nu Segerfeldts liberala kritik, som på det stora hela är väl underbyggd. Frankrikes ovilja eller oförmåga att genomföra liberala reformer, i likhet med de som se senaste decennierna genomförts i Nordeuropa, bär i hög grad ansvaret för dagens franska stagnation. Den franska ekonomin sitter kvar med ena foten i 1900-talet, med stora ineffektiva och statsägda bolag, vilka hämmar tillväxten. Den socialliberale Emmanuel Macron är egentligen den förste franska presidenten som är på god väg att lyckas bryta denna förbannelse som lika mycket kan skyllas på den illiberala franska högern som på den socialistiska vänstern. Om detta säger Segerfeldt kort och gott: reformera er, eller acceptera att ni aldrig kommer att kunna ta på er den ledartröja ni så gärna vill ha.

Ibland går den nyliberala analysen lite för långt. Frankrike har inget Google, Spotify eller Facebook, skriver Fredrik Segerfeldt och vill få det till att handla om fransk antiliberalism. Men inte heller Storbritannien eller Tyskland har något som kan jämföras med de amerikanska nätjättarna. Och det svenska IT-undret med Spotify och Klarna är knappast enkom ett resultat av fria entreprenörers briljans, utan också av att svenska politiker tidigt förstod digitaliseringens fördelar och pekade ut en riktning.

Fredrik Segerfeldt är dock inte rädd att att ibland själv nyansera analysen och vända på steken och ta landet i försvar. 2012 publicerade den brittiska tidskriften The Economist artikeln ”The time-bomb at the heart of Europe” som väckte ramaskri i Frankrike genom att argumentera att landet var eurozonens största fara. Såhär drygt nio år efter den artikeln ser vi att den analysen var överdriven. Frankrike har fortfarande kroniska problem med budgetunderskott och en stor statsskuld, men som Segerfeldt poängterar är det franska näringslivet långt starkare än vad många tror. På exportlistan finns inte bara det vi i Sverige främst associerar med landet: mat, vin och lyxprodukter, utan också passagerarflygplan (Airbus), högteknologisk försvarsmateriel (Dassault), personbilar (Peugeot) och banktjänster (BNP Paribas). Och som Segerfeldt visar att franskan fortfarande ett stort kulturspråk (det största om du frågar fransmännen själva …).

Det bästa med Segerfeldts bok är dock berättandet i sig. Att med glimten i ögat och inte så lite självdistans varva politisk kritik med personliga kulturkrockar och gedigen kulturanalys är inte bara ett ganska ovanligt koncept i svensk debatt, det gör också boken till en riktig bladvändare.

Kanske kan den få oss svenskar som dagligen marineras i anglosaxisk populärkultur att också ibland vända blicken mot Voltaires och Victor Hugos förlovade land.

”Frankrike: en hatkärlekshistoria”

Av Fredrik Segerfeldt (Timbro förlag, 2021)

Boken finns att köpa på Bokus.com eller på Akademibokhandeln.

Annons
Annons
Annons
Annons