Niklas Wiklund: Tillskotten matchar inte försämrat säkerhetsläge
”Den säkerhetspolitiska försämringen i närområdet är en följd av Rysslands agerande. Ryssland uppfattas av länder i närområdet som det största hotet mot regionens säkerhet. Det ryska agerandet har på̊ senare år utmärkts av att landets militära närvaro och aktivitet i Sveriges närområde har ökat.”
Så beskrivs Ryssland i den välskrivna slutrapporten från Försvarsberedningen. En säkerhetspolitisk bedömning som det finns en bred politisk enighet runt. Beredningen var också överens om vilka militära åtgärder som skulle krävas för att möta det försämrade läget. Att regeringen inte vill garantera betalning av notan för ökad försvarsförmåga är därför djupt problematiskt. Det sänder fel signaler till svenska folket såväl som till våra grannländer som förväntar sig att vi i Sverige tar ansvar för vår del av den gemensamma säkerheten i Östersjöregionen.
Nästa fråga man måste ställa sig är huruvida innehållet är tillräckligt givet den negativa utveckling som beskrivs. Efter noggrann läsning av den 355-sidiga rapporten kan jag notera att försvarsberedningen har prioriterat marinen lågt jämfört med annat. Det handlar i praktiken om ett nollsummespel, eller i värsta fall en reducering av numerären av fartyg från en redan mycket låg nivå.
De nytillskott av korvetter som möjligen kan komma att beställas ersätter enbart det som i dag är föråldrat. Vad avser ubåtar så handlar det om att återgå till fem i stället för en reducering till fyra. Det förefaller något märkligt då marina förband tillsammans med flygvapnet är de enda som kan försöka hålla ett eventuellt krig borta från svenskt landterritorium och befolkningscentra, eller åtminstone reducera effekterna av det.
Det föreslås förvisso en viss anskaffning av annan ny materiel till marinen också. Men det handlar i huvudsak om skulder från tidigare försvarsbeslut. Sådant som borde ha varit på plats för länge sen, men som har strukits eller skjutits upp på grund av att tidigare försvarsbeslut har varit underfinansierade. Exempel på detta är luftvärnsrobotar till våra korvetter, ersättning av äldre sjömålsrobotar. Det föreslås även köpas in så kallad datalänk och vapen till den ”nya” helikopter 14 så att den kan användas så som det var tänkt från första början. Ett återupprättande av amfibieregementet i Göteborg föreslås, men det sker på bekostnad av en reducering av regementet i Stockholm.
Man kan även konstatera att sjöfartsskydd, det vill säga förmågan att vid kris eller i krig skydda sjöfarten till och från Sverige endast nämns i förbifarten på ett enda ställe. Sjöfarten är som bekant vår livsnerv. Utan fungerande flöden på havet stannar Sverige.
De marina tillskotten som föreslås är givetvis i grunden både bra och helt nödvändiga. Det måste man ändå vara tydlig med. Hade beredningen inte föreslagit dessa tillskott och åtgärder så hade den marina förmågan i stället riskerat att vika nedåt.
Men när de föreslagna tillskotten, trots 947 dagars försvarsberedande, ändå inte står i paritet med den bedömning av omvärldsutvecklingen som försvarsberedningen är överens om, ja då blir det likväl ändå problematiskt givet de ökade spänningarna i vårt närområde.
Niklas Wiklund,
Försvarskrönikör för BLT:s ledarsida