Blekinge Läns Tidning logo
  1. Avdelningar
  2. Orter
  3. Sport
  4. E-tidning
  1. Tjänster
  2. Annonsera
  3. Tipsa oss!
  4. Kundcenter

Innehåll A-Ö

Annons

Sveriges etniska förändring är ingen konspirationsteori

I den mediala debatten har vissa debattörer medvetet blandat samman ett konstaterande av etnisk förändring med en högerextrem konspirationsteori. Det är i allas intresse att undvika det.
Publicerad 4 november 2021
Detta är en ledarartikel som uttrycker Blekinge Läns Tidnings politiska linje. Tidningens politiska etikett är oberoende liberal.
Svante Weyler, ordförande för Svenska kommittén mot antisemitism.
Svante Weyler, ordförande för Svenska kommittén mot antisemitism.Foto: Dan Hansson / SvD / TT

Konspirationsteorin om ett ”folkutbyte” har det senaste tiden gjort comeback i den politiska debatten. Den högerextrema vanföreställningen har några år på nacken och kommer ursprungligen från den franske högerextremisten Renaud Camus som 2010 myntade begreppet Le grand remplacement (”det stora utbytet”).

Kortfattat handlar idén om att Västerlandets vita befolkning medvetet håller på att bytas ut genom en stor invandring från Afrika och Mellanöstern. Bakom påstås en politisk och ekonomisk elit stå, ofta med antisemitiska förtecken. Med andra ord hävdar man att det pågår ett slags medvetet och lågintensivt folkmord på vita.

Annons

Det borde inte vara svårt att förstå att det handlar om en ytterst absurd och extremistisk konspirationsteori, som endast vinner gehör allra längst till höger. Ett aktuellt exempel är den sverigedemokratiske tjänstemannen som nyligen avslöjades att ha samröre med vit makt-miljön som spridit idén om ett ”folkutbyte” på nätet. Ett annat är den högerradikale debattören Éric Zemmour, som många tror kommer att ställa upp i nästa års franska presidentval, och som regelbundet hänvisar till teorin.

Trots det har idén om ett ”folkutbyte” den senaste tiden kommit att användas till vänster som ett sätt att brunsmeta den demokratiska högern, genom att föreställningen om planlagd förintelse av vita blandas samman med en legitim debatt om Sveriges etniska förändring.

”2018 visade en studie av Pew Research att Sverige vid ett givet scenario kunde ha 30 procent muslimer år 2050.”
Carl-Vincent Reimers

Något sådant såg vi exempel på när den konservative skribenten Ivar Arpi nyligen skrev en artikel på sin sajt med rubriken ”Det finns inget Israel för oss”. Där frågar han sig var den svenska majoritetsbefolkningen ska ta vägen i händelse av ett islamistiskt övertagande av landet. Ett teoretiskt scenario han tecknar med inspiration från författaren Michel Houellebecqs roman Underkastelse, som handlar om ett fiktivt Frankrike där islamister tar makten.

Det råder ingen tvekan om att Arpis resonemang är radikalt, för att inte säga missvisande. Hotet från islamismen mot vanliga svenskars livsstil kan inte jämföras med det hat och hot som driver judar att emigrera till Israel. Men oaktat detta finns det inget i Arpis resonemang som antyder att han tar ställning för att det skulle förekomma ett planlagt folkutbyte.

Ändå hävdar Svenska kommittén mot antisemitism, genom sin ordförande Svante Weyler, just det i en artikel på Aftonbladet Kultur.

Där skriver Weyler att ”sammanhanget” för det Apri skriver om är ”det stora utbytet”, vilket beskrivs som ”ett slags krig” mot just majoritetsbefolkningen där syftet är att byta ut dem. Weyler insinuerar också att Arpi delar synsättet i Viktor Orbàns Ungern där den judiske finansmannen George Soros pekas ut som ansvarig för ”folkutbytet”.

Det är inte första gången som konspirationsteorin om ett ”folkutbyte” kopplas ihop med dem som påtalar svenska folkets demografiska förändring. Nyligen skrev Moa Berglöf på Helsingborgs Dagblads ledarsida att idén om ett folkutbyte är ”den högerextrema idén om att människor med svenskt ursprung kommer att bli en minoritet i Sverige”.

I grunden gör både Weyler och Berglöf en makaber förvrängning av vad teorin om ett folkutbyte går ut på. Varken påståendet om ett överhängande islamistiskt hot, eller att bara hävda att etniska svenskar över tid kommer att bli en etnisk minoritet bland andra till följd av invandring, är detsamma som att det sker ett folkmord med ett uttalat raspolitiskt syfte. De två förstnämnda sakerna måste man kunna diskutera i en demokrati.

Om etniska svenskar verkligen kommer att bli en minoritet verkar osannolikt i all fall på kort sikt. Däremot är det uppenbart att invandringen skapat en radikalt annorlunda befolkning än den vi hade för bara några decennier sedan. 2018 visade en studie av Pew Research att Sverige vid ett givet scenario kunde ha 30 procent muslimer år 2050.

Naturligtvis skapar detta spänningar i bilden vad det innebär att vara svensk, precis som det faktum att vita inte längre är i majoritet i USA skapar splittringar i den amerikanska självbilden.

Annons

Är denna etniska förändring anledning att känna oro? Nej, inte den etniska förändringen i sig, men däremot den förskjutning i värderingar som följer etniska mönster. Vi vet till exempel att förekomsten av en mycket hårdför och ibland kvinnoföraktande konservatism är betydligt mer vanligt förekommande bland muslimer än i befolkningen i övrigt.

Av just det skälet måste vi fortsätta bygget av en inkluderande nationell gemenskap där olika etniciteter får plats sida vid sida. En svenskhet som bygger på lojalitet med grundläggande kärnprinciper om människans frihet, snarare än etnicitet.

Carl-Vincent ReimersSkicka e-post
Annons
Annons
Annons
Annons