GDPR Illustration

Ta del av våra användarvillkor

Med dataskyddsförordningen GDPR (General Data Protection Regulation) har vi uppdaterat våra användarvillkor så att det framgår vilka uppgifter vi samlar in från dig – och vad vi använder dem till. När du besöker våra webbplatser och appar samlar vi in uppgifter från dig för att förbättra din användarupplevelse. Det inkluderar även vilka annonser vi visar för dig.

Carl-Vincent Reimers: Sveriges bortglömda hjältar

I Sverige finns omkring 100 000 personer som i någon form genomfört internationell tjänstgöring. Trots det är veteranerna märkligt frånvarande i det allmänna medvetandet.
Kransnedläggning vid Sjöhistoriska museet i Stockholm för att hedra Sveriges veteraner samband med Veterandagen 2020.
Kransnedläggning vid Sjöhistoriska museet i Stockholm för att hedra Sveriges veteraner samband med Veterandagen 2020.
Foto: Pontus Lundahl/TT
Det här är en krönika av en medarbetare på ledarredaktionen. Blekinge Läns Tidning politiska etikett är oberoende liberal.

I dag är det veterandagen, den dag då samhället hyllar de som gått i internationell tjänst och företrätt Sverige utomlands. Men trots att antalet veteraner i dag räknas till 100 000 personer är de fortfarande märkligt frånvarande i den allmänna debatten. Den fred som sedan 1809 präglar Sverige – och som vi på alla sätt ska vara glada för – har fått den olyckliga konsekvensen att vi har svårt att se och uppmärksamma dem som ytterst med livet som insats går i tjänst för Sverige utomlands.

Våra utlandsinsatser är ytterst demokratiska beslut av våra folkvalda. Just nu deltar exempelvis ett antal svenska soldater i en franskledd insats i Mali för att bekämpa den islamistiska terrorismen. Så sent som i torsdags önskade Tredje sjöstridsflottiljen i Karlskrona nästa Malistyrkan lycka till på traditionsenligt sätt.

"Men att i praktisk handling stå upp mot den islamistiska extremismens barbari och förtryck, även för människor en bra bit från våra egna gränser är inte kolonialism, det är internationell solidaritet."

Trots detta hedersamma och farliga uppdrag finns fortfarande de som nedlåtande kallar de uppgifter som svenska soldater utför i Mali vid sidan av våra europeiska allierade för ”kolonialkrig” (Proletären 2/2-21). Men att i praktisk handling stå upp mot den islamistiska extremismens barbari och förtryck, även för människor en bra bit från våra egna gränser är inte kolonialism, det är internationell solidaritet.

De senaste åren har ändå en rad saker genomförts för att höja medvetandegraden i samhället om veteranernas närvaro, till exempel genom inrättandet 2017 av veterandagen som allmän flaggdag, men också genom upprättandet av en rad monument och minnesplatser runt om i Sverige.

Däremot kan mer göras för att de återvändarna den goda vård och det stöd från samhället som de förtjänar. I en debattartikel i lördagens BLT pekar riksdagsledamoten Annicka Engblom (M) på behovet att också ge de civilanställda veteranerna samma stöd som de militära. Ett gott förslag som påminner oss om att veteranerna är fler än de som går i Försvarsmaktens uniform även innefattar poliser, läkare och räddningspersonal.

Men också när det gäller vården kan en del förbättras. Veteranförbundet har pekat på behovet av att den veteranmottagning vid Uppsala akademiska sjukhus som har särskild kunskap om exempelvis posttraumatiskt stressyndrom, också behöver matchas av ett lika gott stöd vid sjukhusen ute i resten av landet. Veteranförbundet driver också att staten bör ta kostnaden för ett medlemskap i en veteranförening, så kallad ”veteranpeng”, som på olika sätt kan stödja den enskilde efter hemkomst. I allra högsta grad en symbolisk summa, men en viktig markering att staten ser det ideella stödet som helt avgörande.

Mycket gott har gjorts, men betydligt mer kan göras för att stå upp för de hjältar som veteranerna är.

Läs mer