Svensk politik allt mer obegriplig
Länge var svensk politik förutsägbar efter höger-vänster-skalan. Socialisterna ville ha större stat, mer regleringar, mindre försvar, färre poliser och höjda skatter. Borgerligheten ville ha mindre regleringar, mindre stat, sänkta skatter och stärkt inre och yttre säkerhet.
Det var då det. Nu slutar man aldrig att förvånas över hur det omöjliga helt plötsligt har blivit realiteter.
Först kom jöken och därmed var det ett faktum att en socialdemokratisk statsminister skulle sänka inkomstskatterna för de rika, införa marknadshyror i nyproduktion, stärka äganderätten och göra anställningstryggheten mer flexibel. I de socialdemokratiska leden och inom LO och Hyresgästföreningen pyrde missnöjet.
Jublade högern? Nä, de satte i stället igång att tala om att Liberalerna och Centerpartiet svek borgerligheten och insinuerade att jöken gav V inflytande över svensk politik. Det hjälpte inte ens att L och C tvingade regeringen att gå med på stora anslagshöjningar till försvaret. Och i riksdagens debatter har Socialdemokraterna fått kritik för att slopa värnskatten – från högeroppositionen.
Men undrens tid var därmed inte förbi. Häromdagen kom beskedet att Moderaternas och det gamla kommunistpartiets förhandlingar om en extrabudget nått framgång. De ska i riksdagens finansutskott göra gemensam sak och slopa kommande skattesänkningar för företagen för att i stället trumfa regeringens välfärdsmiljarder till kommunerna. Vem är det som gör svensk politik beroende av V?
Det fick Företagarna och Svenskt Näringsliv att rasa. ”I det här fallet verkar det som om Moderaterna har fått kohandla bort sin del, för att komma åt den större frågan – att kladda på regeringens oduglighet”, kommenterade Företagarnas VD Günther Mårder.
Moderaterna och Kristdemokraterna har med rätta identifierat ett grundläggande problem med jöken: att den snarare bygger på att hålla ett parti, SD, borta från makten än ett gemensamt projekt. Men samma sak kan sägas om oppositionen. Dess agerande bygger inte heller på ett gemensamt projekt för Sverige utan de fyra partierna finner varandra i en vilja att lägga krokben för regeringen.
Vi är många som inte tycker att Sverige fick den regering som landet borde ha haft. Men vi kan nu också – efter debaclet kring Arbetsförmedlingens reformering och extrabudgeten – konstatera att vi inte heller har fått den opposition vi hade önskat.
Den oheliga alliansen mellan V, KD, M och SD är illavarslande. Jöken innehåller flera felprioriteringar – familjevecka, friår, byggsubventioner – men också en hel del bra som nämnda reformering av arbetsrätten, hyresmarknaden och sänkta marginalskatter. Dessa reformer har såväl potentialen att stärka tillväxten långsiktigt och därmed ge välfärden större skatteintäkter som att öka friheten. Det är viktigare att dessa reformer blir av än att försöka sänka regeringssamarbetet mellan S, MP, C och L.
