Sveket mot Lars Vilks fortsätter efter hans död

En av dem som omkommer denna oktoberdag är konstnären Lars Vilks. De andra två är poliser, sedan 2010 hade Vilks livvaktsskydd. Dödsolyckan blir en världsnyhet. Eller var det verkligen en olycka? Direkt i samband med krocken är spekulationerna igång.

Misstanken om att det kan röra sig om ett attentat är inte tagen ur luften. Den 14 februari 2015 skjuter en man 30 till 40 skott med den danska arméns automatvapen Gevær M/95 rakt in i kulturhuset Krudttønden i Köpenhamn. Måltavlan för attentatet är en debatt med rubriken Konst, hädelse och yttrandefrihet – Lars Vilks är en av deltagarna.

I juni i år meddelar chefsåklagare Per Nichols vid Särskilda åklagarkammaren att dödsolyckan utanför Markaryd var just en olycka. ”Det som skedde på motorvägen är en tragisk olycka. Vi har gjort omfattande analyser med teknisk utredning på platsen och vittnesförhör”, säger Per Nichols i ett pressmeddelande.

Omedelbart i samband med att det står klart att Lars Vilks har avlidit sätter debatten om hans kontroversiella konstnärskap återigen igång. Tunga röster i den svenska konstvärlden kräver att Lars Vilks kontroversiella Muhammedteckningarna borde köpas in till Moderna museets samling. ”Den konstnärliga upprättelse han inte fick under sitt liv borde han få nu”, skriver konstkritikern Thomas Millroth i Sydsvenskan (den 4 oktober 2021).

Redan 2015 ville Lars Vilks donera ”Profeten Muhammed som rondellhund” till Moderna museet. Museets dåvarande chef Daniel Brimbaum sa då nej.

Något inköp av Muhammedteckningarna till Modernas museets samlingar är inte heller aktuellt efter konstnärens död. Det beskedet ger Gitte Ørskou, överintendent på Moderna museet, till Thomas Millroth i en replik (Sydsvenskan den 8 oktober 2021). Teckningarna - som väckt sådan uppståndelse – kallades av överintendenten för allt ifrån kränkande till ett spektakel. Gitte Ørskou utnämndes till chef för Moderna museet under Amanda Linds (MP) tid som kulturminister.

Men Lars Vilks var ingen clown. Han utbildade sig i konsthistoria vid Lunds universitet och doktorerade 1987. Från 1988 till 1997 arbetade han som lärare vid Oslos Konstakademi. Han var professor i konstteori Bergens Konstakademi fram till 2003.

Det kategoriska nejet från Moderna museet, som alltjämt består, är en fortsättningen på det svek och den feghet från svenskt kulturliv som drabbade Lars Vilks. I augusti 2012 portades hans konst från en utställning på länsmuséet Jamtli i Östersund. Ironiskt nog från en utställning på temat provokation. ”Det sorgligaste med Lars Vilks historia är att islamisterna vann. Han blev persona non grata. För farlig för att bjudas in och för farlig för att ställas ut”, skrev Karin Olsson nyligen på Expressens kultursida (den 3 oktober).

Lars Vilks öde påvisar ett stort mått av hyckleri. Det finns inget annat som svenskt kulturliv älskar som provokationen. Allt ska rivas ner. Alla stentavlor ska krossas. Alla normer ska utmanas. Den goda smaken ska häcklas. Men inte när det gäller islam uppenbarligen. En världsreligion som har enormt inflytande över människors liv och en religion som ofta åberopas av fundamentalister med totalitära ambitioner får man inte häda.

Lars Vilks tillhör obestridligen en av våra mest kända samtidskonstnärer – både inom och utom landet. Men det svenska museum som har i uppgift att visa, spegla, samla och bevara modern och nutida konst i alla dess former vill inte ta emot/köpa in hans mest omtalade konstverk. Sveket mot Lars Vilks fortsätter alltjämt efter hans död – och till på köpet av dem som man tycker borde stå i främsta ledet för den konstnärliga yttrandefriheten.

Men Lars Vilks kanske är nöjd där han sitter uppe på ett moln. För den debatt han satte igång fortsätter – trots att han lämnade jordelivet en oktoberdag för nu ett år sedan. Vilks är död, hans konst lever vidare.