Blekinge Läns Tidning logo
  1. Avdelningar
  2. Orter
  3. Sport
  4. E-tidning
  1. Tjänster
  2. Annonsera
  3. Tipsa oss!
  4. Kundcenter

Innehåll A-Ö

Annons

Carl-Vincent Reimers: Stefan Löfven har visat oss det bästa med Sverige

Statsministern kunde inte stå längre ifrån mig politiskt. Ändå finns det något med hans personliga resa som fyller mig med stolthet.
Carl-Vincent ReimersSkicka e-post
Publicerad 8 november 2021
Carl-Vincent Reimers
Det här är en krönika av en medarbetare på ledarredaktionen. Blekinge Läns Tidning politiska etikett är oberoende liberal.
Statsminister Stefan Löfven (S) när han togs emot av fritidsbarnen på Hasslö i Karlskrona skärgård under sin Sverigeresa 2017.
Statsminister Stefan Löfven (S) när han togs emot av fritidsbarnen på Hasslö i Karlskrona skärgård under sin Sverigeresa 2017.Foto: Johan Nilsson/TT

Stefan Löfven kommer att lämna in sin begäran om entledigande till talmannen i veckan. Det meddelade hans pressekreterare under söndagen. Beslutet är såklart naturligt när han nu har lämnat över stafettpinnen till Magdalena Andersson som ordförande för arbetarrörelsens parlamentariska gren.

Statsministern har i sin politiska gärning arbetat emot mycket av det som denna ledarsida står för. Under hans ledarskap har regeringen duckat för vad som krävs för att ta itu med Sveriges stora integrationsutmaningar, endast senfärdigt agerat mot den växande gängkriminaliteten och står nu helt handfallen inför elkrisen.

Annons

Ökad frihet i vardagen för den enskilde har varit ett resultat av de pyrrhussegrar som vunnits i förhandlingar med Liberalerna och Centerpartiet, inte tack vare Löfven. Samtidigt har Socialdemokratin under Löfvens ledarskap inlett ett smutsigt spel mot oppositionen, där alla som inte sluter upp bakom den socialdemokratiska synen på public service, anklagas för att hota demokratin.

Ja, som liberal och borgerlig finns det mycket att invända mot när vi blickar tillbaka på Löfvens sju år som rikets statsminister.

Ändå finns det något med Löfven som trots allt fyller mig med stolthet när han nu lämnar in sin avskedsansökan. Det handlar inte om vad han står för politiskt, eller hans retoriska klavertramp, utan vad han personifierar. Löfvens personliga resa är nämligen en illustration av något av det bästa med Sverige, att man med egen ansträngning kan gå hur långt som helst, trots påvra förutsättningar.

Stefan Löfven föddes som fosterbarn till Margareta, en ensamstående mamma i Aspudden, strax söder om Stockholm. Mamman hade redan ett barn och eftersom hon inte klarade av att ta hand om två tvingades hon lämna bort Löfven. Först till ett fosterhem och sedan till en fosterfamilj i Ådalen i Ångermanland. Pappan var frånvarande och dog tidigt utan att någonsin ha träffat sin son.

”Dagens utanförskap är inte bara, som under Löfvens barndomstid, ekonomiskt och socialt utan också kulturellt och etniskt.”
Carl-Vincent Reimers

Trots detta, ur alla avseenden, jobbiga utgångsläge lyckades Löfven nå samhällets absoluta topp. Hans politiska engagemang började tidigt hemma i Folkets Hus i Sunnersta. Parallellt jobbade hans sig uppåt, med endast en gymnasieexamen i bagaget och sedan en bana som svetsare på försvarsindustriföretaget Hägglund & Söner i Örnsköldsvik. Detta in sin tur lade grunden för hans fackliga engagemang som tog honom in i partipolitikens rampljus.

Som jag ser det visar Löfvens resa på något av det finaste Sverige har att erbjuda såväl nya som gamla medborgare. Kalla det ”det svenska löftet” eller ”den svenska drömmen”: Med hårt arbete, kunskap och personligt engagemang kan du gå hur långt som helst, trots att förutsättningarna i livets början nästan alltid är orättvist fördelade.

Det hade naturligtvis inte varit möjligt utan en skola som satte kunskap och ordning i centrum, statliga myndigheter som ingrep när ett barn behövde hjälp, och en levande demokrati där det är vad du gör som räknas, inte vem du är.

På så sätt illustrerar faktiskt Löfvens bana en liberal princip: meritokratin. Att samhällets högsta positioner ska stå till förfogande till den som har både viljan, orken och förmågan. Löfven hade uppenbarligen allt detta. Att han sedan kom att använda viljan, orken och förmågan till att arbeta för principer som ligger ganska långt från mina egna förtar inte det verkligt stora i detta.

Med Löfvens bana i minnet kan vi också rikta blicken framåt och ställa frågan om det svenska löftet fortfarande gäller. Med andra ord, finns det en chans att en kommande statsminister just i dag växer upp, exempelvis i någon av våra mest utsatta bostadsområden? I Stockholms utsatta förorter, i stadsdelen Rosengård i Malmö eller i Kungsmarken i Karlskrona?

Mycket tyder på att avståndet i dag har växt. Dagens utanförskap är inte bara, som under Löfvens barndomstid, ekonomiskt och socialt utan också kulturellt och etniskt. Just därför måste målbilden finnas kvar: en framtida statsminister ska kunna få förutsättningar att formas i varje skolklass, oavsett vilka ens föräldrar råkar vara.

Först när det är sant har vi uppnått ett verkligt fritt och jämlikt samhälle.

Annons
Annons
Annons
Annons