Blekinge Läns Tidning logo
  1. Avdelningar
  2. Orter
  3. Sport
  4. E-tidning
  1. Tjänster
  2. Annonsera
  3. Tipsa oss!
  4. Kundcenter

Innehåll A-Ö

Annons

Anders Gustafsson: Stabilitet med S, det var då det

Stefan Löfven kanske har riksdagsmandat nog för att bli återvald som statsminister, men hur hans regering ska få igenom en budget i höst står skrivet i stjärnorna. Så kan vi inte ha det. De partier som släpper fram honom måste vara vuxna nog att axla ansvaret för att regeringen kan få igenom sin budget.
Anders GustafssonSkicka e-post
Publicerad 1 juli 2021
Anders Gustafsson
Det här är en krönika av en medarbetare på ledarredaktionen. Blekinge Läns Tidning politiska etikett är oberoende liberal.
Gunnar Sträng och Tage Erlander.
Gunnar Sträng och Tage Erlander.Foto: Björn Larsson Ask/TT

Stefan Löfven meddelade efter sitt möte med talman Andreas Norlén på tisdagen att han är beredd att bli vald till statsminister utan att först ha säkrat parlamentariskt stöd för en budgetproposition till hösten (TT den 29 juni). Men, varnade Löfven, han tänker inte acceptera att återigen tvingas regera med oppositionens budget, då avgår han (igen).

Sådana petitesser som frågan om stöd för statsbudgeten – vi talar alltså om regeringens viktigaste styrdokument för riket – kan alltså skjutas på framtiden, enligt den bortröstade statsministern. Och även om Löfven skulle klara av denna kris kan alltså nästa regeringskris bara vara några månader bort.

Annons

Ur ett snävt partitaktiskt perspektiv för Socialdemokraterna är detta kanske en väg framåt för att säkra maktinnehavet en tid till, men det är inte en väg som är bra för Sverige.

De partier som är beredda att släppa fram Stefan Löfven som statsminister, och därmed utgöra hans regeringsunderlag, måste vara vuxna nog att axla ansvaret för att vi har en ledning för landet som kan få sin budget genom riksdagen.

”Under lång tid har Socialdemokraterna associerats med stabilitet och ordning och reda, med statsmän som Tage Erlander, Gunnar Sträng, Per-Albin Hansson, Göran Persson och Ingvar Carlsson.”
Anders Gustafsson

Knäckfrågan är så klart, återigen, Annie Lööfs och Centerpartiets kategoriska nej till att samarbeta med Vänsterpartiet, trots att sistnämnda erbjudit sig att förhandla och skapa stabilitet. Det vill säga samma orsak som har lett fram till den regeringskris vi nu befinner oss i. Och på ett sätt förstår man ju Annie Lööfs kval. Det är mycket svårt att se hur nyliberalerna i Centerpartiet ska kunna komma överens i den ekonomiska politiken med alla nyss-men-inte-nu-kommunister i Vänsterpartiet. Samtidigt behöver riket styras och då känns det futtigt att allt faller tillbaka på att Annie Lööf inte vill förhandla med vissa partier.

Under lång tid har Socialdemokraterna associerats med stabilitet och ordning och reda, med statsmän som Tage Erlander, Gunnar Sträng, Per-Albin Hansson, Göran Persson och Ingvar Carlsson. En slutsats man kan dra av regeringskrisen så här långt är att den tiden definitivt är förbi. De partier som kan återinstallera Stefan Löfven som statsminister är oeniga om det mesta förutom att de är emot Sverigedemokraterna. Resultatet blir därefter.

Annons
Annons
Annons
Annons