Anders Gustafsson: Spegel, spegel på väggen där, säg mig vad Gretorna är för

Men att ordna sitt liv, för att inte tala om ett helt samhälle, efter deras pekpinnar är inte lätt – eftersom det mesta har en baksida.

Kärnkraften kanske kan rädda oss?

Nänä, säger bland andra Greenpeace. För den ”har [ju nämligen] stora negativa konsekvenser för vår miljö. Den kräver bränsle i form av uran, som bryts med stora hälso- och miljörisker som följd.” För att inte tala om säkerhetsriskerna: kärnkraften kan, som bekant, få ”katastrofala olyckor som följd”.

Jaha, men bioenergi, det vill säga att göra energi av vedråvara, då?

Icke sa Nicke. Organisationen Skydda skogen menar att det är ”fel att säga att bioenergi ger låga koldioxidutsläpp” eftersom skogsbruk skapar en koldioxidskuld ”som vi bara kan betala tillbaka efter årtionden- eller till och med efter århundraden, om vi tillåter träden att växa upp igen.”

Ok. Så inte kärnkraft och inte bioenergi. Men vattenkraften då?

Att bygga ut vattenkraften är fullt möjligt – men knappast på tapeten, av miljöskäl.

Och när klimat- och miljöminister Romina Pourmokhtari (L) och energi- och näringsminister Ebba Busch (KD) meddelade att den miljöprövning, som framför allt är ett hot mot den småskaliga vattenkraften, pausas hurrade inte miljöorganisationerna.

Nej, snarare buade de. ”Det som pågår är faktiskt inte något mindre än en ekologisk katastrof” sa Christer Borg, generalsekreterare för Älvräddarnas samorganisation, efter beskedet (Aftonbladet den 12 december 2022).

Skulle miljöprövningarna slå undan benen för den småskaliga vattenkraften skulle Sverige gå miste om cirka 4 TWh el per år – som jämförelse kan nämnas att den nedlagda kärnreaktorn Ringhals 1 producerade drygt 6 TWh om året.

Som tur är finns ju vindkraften – trodde du.

Klimataktivisternas portalfigur Greta Thunberg har i dagarna varit i Oslo – och demonstrerat för en rivning (!) av en vindkraftspark som har uppförts i ett fjällområde där samer i århundraden har haft sina renar på vinterbete. Greta kräver att 150 vindturbiner rivs eftersom vi inte kan tillåta en ”klimatomställning på bekostnad av urfolks rättigheter” (DN den 27 februari).

I Sverige utgör samernas renskötselområde, upplysningsvis, närmare 50 procent av Sveriges yta.

I moderna vindkraftsturbiner finns ju dessutom sällsynta jordartsmetaller – som inte ska få brytas utanför Kiruna, där Europas största fyndighet har påträffats, för där finns ju också renskötande samer.

Då återstår ju bara solkraften. Solen är en fantastisk källa till energi. Utan den skulle inget liv på jorden finnas. Men den har tyvärr nackdelen att den går i moln då och då. På våra breddgrader syns den dessutom inte till mycket på vinterhalvåret, då elen behövs som mest.

Som tur och väl är sker en fantastisk utveckling med batterier. Men i höstas fick vi veta att Volvos planerar på en stor batterifabrik i Mariestad hotas av... salamandrar. Och det är inte bara djuret i sig som är skyddat utan även deras fortplantningsområden, upplyste en naturvårdshandläggare (Aftonbladet den 9 september).

Så vad är konklusionen av detta? Att det är lätt att protestera, svårare att hitta lösningar.

Och då har vi bara tagit upp exempel på där miljömål krockar med miljömål och inte ens ställt oss frågan hur andra åtråvärda samhällsmål ska nås samtidigt som vi ställer om. Vad ska vi leva av? Varifrån ska pengarna till sjukvård och skola komma? Hur ska vi inte frysa ihjäl?

Är det inte hög tid att miljörörelserna presenterar sin plan? Det kanske nästa plakat kan handla om.