GDPR Illustration

Ta del av våra användarvillkor

Med dataskyddsförordningen GDPR (General Data Protection Regulation) har vi uppdaterat våra användarvillkor så att det framgår vilka uppgifter vi samlar in från dig – och vad vi använder dem till. När du besöker våra webbplatser och appar samlar vi in uppgifter från dig för att förbättra din användarupplevelse. Det inkluderar även vilka annonser vi visar för dig.

Sofia Nerbrand: Ge silkessnöret till den kinesiska regimen

Västerländska företag kan inte köpa varor som tillverkas av slavarbetare i Kina. En uigurs liv är mer värt än en billig och blodbesudlad bomullsklänning.
Måtte inte klädjätten vika sig i Kina.
Måtte inte klädjätten vika sig i Kina.
Foto: Bertil Ericson/TT
Det här är en krönika av en medarbetare på ledarredaktionen. Blekinge Läns Tidning politiska etikett är oberoende liberal.

Xinjiang. Den kinesiska provinsen är avlägsen geografiskt – men högst närvarande politiskt och kommersiellt i Sverige. Ibland har jag undrat hur man kan köpa fina barnklänningar för några tior, inklusive moms, på H&M. Svaret är att de tillverkas i utvecklingsländer med lägre kostnadsläge, men inte desto mindre är det viktigt att arbetsvillkoren är acceptabla.

H&M beslutade i september att sluta använda bomull från Xinjiang därför att den kommunistiska regimen begår grova övergrepp mot miljontals människor där. Peking tvingar uigurer, ett muslimskt turkfolk, att bli ”kinesiska” i omskolningsläger. Hundratusentals plockar bomull på fälten mot sin vilja.

Så det var rätt och riktigt av den svenska klädjätten att välja bort råmaterial därifrån. För vem skulle i dag försvara köp av bomull som svarta tillverkade i slaveriets USA – eller bilar från fabriker där nazisterna utnyttjade judar som arbetskraft under andra världskriget?

"Ansvarstagande konsumenter vill inte ha nog så söta och billiga bomullsklänningar som i själva verket är solkade av blod, svett och tårar."

Ansvarstagande konsumenter vill inte ha nog så söta och billiga bomullsklänningar som i själva verket är solkade av blod, svett och tårar.

Men det kommunistiska partiet som styr Kina reagerar nu hårt på H&M:s ställningstagande. Ungdomsförbundet uppmanade i förra veckan till bojkott av företaget och dess sajt för e-handel blockerades på nätet. Det pågår en statlig kampanj mot företaget i sociala medier och 20 H&M-butiker har fått stänga.

Det är en knepig situation för företaget. Det både tillverkar och säljer mycket på den kinesiska marknaden. Och därför försöker H&M balansera på en knivsegg och har lämnat följande kommentar:

”Under de 30 år som vi verkat i Kina har vi sett enorma framsteg inom den kinesiska textilindustrin. Eftersom Kina ligger i framkant vad gäller innovation och teknologi kommer landet att fortsätta spela en viktig roll i utvecklingen av hela vår bransch.”

H&M skriver vidare att ”vi är måna om att återvinna tilliten och förtroendet hos våra kunder, kolleger och affärspartner i Kina”.

Samtidigt är situationen glasklar. Vi kan inte acceptera uppenbara, systematiska och omfattande människorättsbrott. Det är ett folkmord som äger rum i Xinjiang.

Kan vi inte ens avstå från ett par billiga jeans för att protestera mot det är det ett svaghetsbevis. Och böjer vi oss för Pekings sätt att agera är vi inne på ett sluttande plan. Hollywood tillämpar redan självcensur och producerar inte längre filmen om känsliga ämnen såsom Tibet eller Taiwan. Så kan vi inte låta de auktoritära krafterna domdera oss. Därför är det utmärkt att EU, USA, Kanada, Storbritannien, Australien och Nya Zeeland nyss infört sanktioner mot nyckelpersoner i Kina.

Måtte inte H&M vika sig. Kina är förvisso stort, men marknaden i omvärlden är trots allt större. En uigurs liv är mer värt än en billig och blodbesudlad klänning. Om detta får det inte råda någon som helst tvekan.

Sofia Nerbrand är politisk redaktör på Kristianstadsbladet

Läs mer