GDPR Illustration

Ta del av våra användarvillkor

Med dataskyddsförordningen GDPR (General Data Protection Regulation) har vi uppdaterat våra användarvillkor så att det framgår vilka uppgifter vi samlar in från dig – och vad vi använder dem till. När du besöker våra webbplatser och appar samlar vi in uppgifter från dig för att förbättra din användarupplevelse. Det inkluderar även vilka annonser vi visar för dig.

Carl-Vincent Reimers: Socialismen i dag är som Edward Blom

En del av vänstern har rört sig bort från idén om planekonomi och totalitär demokrati mot att acceptera det liberala systemet. Kvar står hoppet till en sorts socialistiska enklaver, inom ramen för det liberala systemet.
Carl-Vincent ReimersSkicka e-post
Publicerad 21 juli 2021
Carl-Vincent Reimers
Det här är en krönika av en medarbetare på ledarredaktionen. Blekinge Läns Tidning politiska etikett är oberoende liberal.
Borde vara en inspirationskälla för dagens socialister.
Borde vara en inspirationskälla för dagens socialister.
Foto: Jonas Ekströmer/TT

När en ideologi inte bara har förlorat i praktiken utan inte heller längre ses som önskvärd kan en politisk rörelse agera på två sätt. Antingen kan man överge idéerna och hitta nytt tankegods. Eller så kan man behålla idéerna, men fylla dem med nytt innehåll.

Det sistnämnda ser vi nu prov på inom socialismen, pedagogiskt illustrerad av en krönika i Sydöstran av den före detta vice partiledaren för Vänsterpartiet Johan Lönnroth. I krönikan argumenterar Lönnroth för att den socialism som under 1900-talet förverkligats genom staten inte längre är önskvärd. ”Efter Berlinmurens fall 1989 borde idén om en socialism via staten vara död.”

Den sortens uppriktighet är verkligen uppfriskande att läsa hos en representant för det som en gång hette Vänsterpartiet Kommunisterna, men frågan är om Lönnroth verkligen inser vidden av det han just erkänner. Han slår nämligen också fast att: ”valet mellan socialism och kapitalism är inte ett val mellan plan och marknad. Socialismen kan inte vara något annat än demokratins och frihetens förverkligande.”

”Nej, Lönnroths ”frihetliga socialism” får mig i stället att tänka på matskribenten Edward Blom.”
Carl-Vincent Reimers

På detta sätt tar Lönnroth socialismen som en gammal trasa, vrider ur dess sumpiga innehåll och försöker sedan fylla på den med nytt friskt vatten. Så vad består då den nya socialismen av? Enligt Lönnroth står hoppet till den typ av ”gillesocialism”, eller ”arbetarnas fria associationer” som har nära band till syndikalismen. Socialismen ska helt enkelt realiseras av att fria individer sluter sig samman i form av kooperativ, eller genom att antällda blir delägare i företag som styrs enligt socialistiska principer. Det är alltså med andra ord som accepterar den liberala demokratin och det kapitalistiska systemet, men vill fylla den med annat innehåll.

Det går inte att förneka att Lönnroths tanke om ”gillesocialism” har vinden i ryggen. Fram över västvärlden sveper nu det som brukar kallas för ”woke capitalism”, en bred rörelse av företagare som inte bara vill tjäna pengar utan också verka för goda värderingar. Inte sällan starkt kopplade till idéer om global rättvisa, hållbarhet, djurrätt eller antirasism. Och de ungdomar som i dag håller på med ungt företagande verkar mer upptagna med vilka politiska problem deras produkt ska lösa, än hur den ska kunna säljas. Och trots att endast skärvor återstår av det en gång så mäktiga Kooperativa förbundet växte förra året växte den kooperativa sektorn till tio procent av BNP.

Kapitalismen har börjat vänsterprassla, om man så vill.

Men Lönnroth begår nog ett misstag om han tror att denna typ av marknadsbaserade lösningar ska bli särskilt socialistiska. Kooperativ har sina fördelar i förvaltarskap, men andra socialistiska ägarformer har knappast visat sig bättre på att producera välstånd än mer kapitalistiska ägarformer. Gång på gång under 1900-talet har vi blivit varse om motsatsen av det enkla skälet att innovation bäst drivs av individer med idéer än med dagordning och ordförandeklubba.

Och att företagare börjar bry sig om rättvisa och jämlikhet är knappast att betrakta som ett steg mot socialisering, utan att kapitalismen i dag är bredare och djupare funktion i samhället än tidigare.

Nej, Lönnroths ”frihetliga socialism” får mig i stället att tänka på matskribenten Edward Blom. Sajten socialist.nu har skrivit att när revolutionen kommer ska Blom inte dödas utan placeras i ett särskilt borgarreservat där han, förmodar man, ska fortsätta att få leva kvar i sin nostalgiskt kulturkonservativa punschdimma. Några liknande socialist-reservat kan nog Lönnroth hoppas på i sin ”frihetliga socialism”, med arbetarkooperativ där man sjunger internationalen på jobbet och med obligatorisk Mikael Wiehe till After work-ölen. Men knappast mer än så.

Välkommen att kommentera

Välkommen att kommentera! Tänk på att hålla dig till ämnet och diskutera i god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Blekinge Läns Tidning och Ifrågasätt förbehåller oss rätten att ta bort kommentarer vi bedömer som olämpliga.

Läs mer