Petter Birgersson: Satir ger inte SVT frikort för politisk kampanj
Satir är ett starkt politiskt opinionsbildande vapen. Fråga Charlie Chaplin. Fråga Karl Gerhard. Fråga Ricky Gervais. Fråga Mia Skäringer.
Man får anta att det är detta arv SVT:s Svenska Nyheter ansluter sig till när redaktionen tar upp sakfrågor och med blandat resultat försöker göra humor av det. Som när programmet slog fast att friskolesystemet är huvudorsaken till segregationen i svensk skola och skapade en sajt för massanmälningar till landets friskolor. Eller som när redaktionen nyligen förklarade att munnen är en del av kroppen och att all tandvård ska finansieras enligt samma system som sjukvård. Den som klickar på en länk till adressen folkbettet.svt.se, på SVT:s sajt med SVT:s logga nås av budskapet: ”Tycker du att tänderna är en del av kroppen?” Den som svarar ja ska fylla i sitt namn bostadsort och valdistrikt. Sedan skickar SVT ett mejl till berörda riksdagsledamöter.
SVT har fått kritik för kampanjen. Näringslivets medieinstitut fick svaret: ”Vi bryter inte mot opartiskhet. Granskningsnämnden har en tydlig praxis att kraven på opartiskhet och saklighet är lägre när det gäller satir.”
Så vad är problemet? Satir måste väl en demokrati tåla? Och public service måste väl våga driva med politiken? Absolut. Man bör vara tillåtande till satir. Att fälla utsändningar av enskilda program där komiker driver en tes vore helt befängt. Mer satir i SVT!
Men SVT har missat en sak. Det är att avsändaren i detta fall inte är någon enskild komiker. Det är SVT självt. Inte bara i form av ansvarig utgivare, utan som producent och formatägare. Det kan också fungera. SR har genom just gruppen ”Public Service” i många år visat hur produktion av vass politisk satir kan gå till. Men det SVT gör i ett egenproducerat program är att utforma en påverkanskampanj i en sakfråga. Halva programmet Svenska Nyheter ägnades åt tandvården, med en avslutande rapp. Det är på SVT:s hemsida kampanjen ligger. Den som trycker på länken hamnar på en plats där adressfönstret tydligt visar ”SVT”.
En sak är att SVT-redaktionen anser sig ha kommit fram till en objektiv sanning i en sakfråga med många bottnar. Det är illa nog. Men genom konstruktionen blir SVT avsändare, precis på samma sätt som en ledare i en tidning finns till för att föra ut tidningens och dess ägares politiska hållning. Det är inte samma sak som att återge en enskild medarbetares krönika eller en utomstående teatergrupps eller författares satir. SVT gör sig som företag och organisation till bärare av ett budskap. Man har skaffat sig en ledarsida. Och om den tar till satir – kvaliteten på det långa inslaget kan diskuteras ur både kvalitets- och genreaspekt – som vapen eller inte är oväsentligt. Det gör egentligen ingen skillnad – opinionsbildning är opinionsbildning om än i rostig satirform.
