Sänk skatten - för de fattigas skull
Hela vänstergänget hade fel, fel, fel när de i kör menade att alliansregeringarnas jobbskatteavdrag inte ledde till ökad sysselsättning och fler jobb. Håkan Juholt hade fel. Mona Sahlin likaså.
I en ny forskningsgenomgång av 31 studier om hur skatte- och bidragsnivåer påverkar sysselsättningen finner nationalekonomerna Jacob Lundberg och John Norell ”stöd för tesen att sysselsättningen ökar om det blir mer lönsamt att arbeta.” Efter forskningsgenomgången finner de för svenskt vidkommande att jobbskatteavdragen ökade sysselsättningen med mellan 86 000 till 165 000 personer.
Det sunda förnuftet har därmed rätt: om skillnaden mellan att jobba och gå på bidrag inte är tillräckligt stor kommer vissa att välja bidrag framför arbete. Därför är det viktigt för samhället att se till att det alltid är rejält ekonomiskt lönsamt att gå från bidrag till arbete.
Men även om jobbskatteavdragen ökade incitamenten att söka och ta ett arbete finns fortfarande mycket kvar att göra, både gällande bidragen och skatterna på de lägsta inkomsterna.
Ett bidragstak inom försörjningsstödet och etableringsersättningen borde införas som ser till att bidragsnivåerna inte blir för höga i förhållande till de lägsta inkomsterna på arbetsmarknaden. Om bidragen är för höga i förhållande till ingångslönerna riggar politiken fattigdomsfällor som håller människor kvar i fattigdom.
Försörjningsstödet, alltså det tidigare socialbidraget, var aldrig tänkt att vara en permanent försörjning för friska och arbetsföra människor. I dag är arbetslöshet den vanligaste orsaken till försörjningsstöd och två av tre är fortfarande bidragsberoende fyra år efter att de har fått försörjningsstöd.
Och politikerna borde samtidigt se till att skatterna på de lägsta inkomsterna sänks. I samma forskningsgenomgång där Lundberg och Norell uppskattar att jobbskatteavdragen ökade sysselsättningen med upp till 165 000 personer argumenterar de för att ett jobbgrundavdrag borde införas. Om arbetsinkomster upp till 120 000 kronor helt skattebefriades uppskattar de att effekten på sysselsättningen skulle bli mellan 47 000 och 90 000 fler i arbete. Alltså: sänk skatten - för de fattigas skull.
Alliansregeringens jobbpolitik fick utstå hård kritik men arbetslinjen levererade. När skatterna på arbete sänktes ledde det till att bidragsberoenden bröts och sysselsättningen ökade. Det är en politik som Sverige borde återvända till. Och Sverige borde överge den socialdemokratiska arbetsmarknadspolitiken som handlar om att skapa olika hittepåjobb med stora lönesubventioner som kostar enorma summor men som levererar klent. Målet för sysselsättningspolitiken ska vara att sysselsättningen ökar och vi får fler riktiga jobb, inte att arbetslösheten och integrationsmisslyckanden göms undan i statistiken.
